Världscupen gick med mångmiljonvinst

Vid gårdagens pressträff hade exakt två månader passerat sedan 60 000 åskådare gjorde helgen på Lassalyckan till vinterns i särklass största publikfest i världscupen i längdskidor.

Nu är arrangemangets ekonomiska utfall sammanställt – och det är trevligt läsning för alla inblandade.

Världscuptävlingarna omsatte totalt 21,2 miljoner kronor, där åtta miljoner i biljettförsäljning och sex miljoner från sponsorer var de enskilt största intäktsposterna.

På kostnadssidan vägde marknadsföringen och arbetet med arenan tyngst, men även prispengar, deltagarnas boende och snösäkringen bidrog kraftigt till de totalt 15,8 miljonerna kalaset gick på.

Detta ger ett överskott på 5,4 miljoner kronor. De 29 föreningar som utförde totalt 25 500 timmar som funktionärer får nu dela på 1,6 miljoner. Efter skatt blir sedan 3 miljoner kronor kvar i världscupbolaget Ulricehamn Ski Event.

– Jag kommer i kontakt med många företag som startar upp, men har aldrig sett ett företag som nått de här siffrorna år ett, säger världscupen ekonomiansvarig Lars Karlsson, som till vardags är vd på Ulricehamns Sparbank.

Eventbolagets ordförande Karl-Erik Claesson pratar om en kombination av stolthet och ödmjukhet.

– Man ska kunna glädjas åt den här framgången. Vi ska låta alla som har varit med vara stolta och vi ska vara stolta tillsammans. Men det är viktigt med ordet ödmjukhet. Att göra om en succé har också sitt pris, säger han.

I efterhand är det tydligt arrangörerna underskattat både såväl intäkter som kostnader.

– Vi har fått justera prognoserna löpande. Från början hade vi inte budgeterat med några snökostnader och hade inget hyresavtal med kommunen. Vi har under resans gång även bekostat en utbyggnad av konstsnöanläggningen. Den visade sig i efterhand helt nödvändig för att hinna producera den snö vi behövde få ihop på ganska få kalla dygn inför tävlingarna, säger Lars Karlsson.

Utbyggnaden av konstsnöanläggningen ger också möjlighet att lagra snö på plats på Lassalyckan. Därigenom ska tidsödande och kostsamma snötransporter från Ulricehamns Skicenter kunna undvikas nästa gång.

Det finns också potential att öka intäkterna, inte minst när det gäller försäljning av mat och dryck.

– Kioskerna misslyckades vi med. Vi hade inte tillräcklig kapacitet och det blev för långa köer. Vi hade kunnat sälja dubbelt så mycket som vi gjorde, säger Lars Karlsson.

– Söndagens tidsprogram hjälpte oss inte heller. Det var bara en halvtimme mellan dam- och herrstafetten och det var den kortaste tiden mellan två tävlingar i världscupen under hela säsongen, säger Johan Falk, administratör i världscupbolaget.

Målsättningen i dagsläget är att få till ett liknande upplägg även 2019, om än med vissa finjusteringar.

– Grundförslaget från oss är att vi ska ha en individuell tävling och en stafett. Och ska vi ha stafett måste vi få till en bättre lösning där alla sträckor åker samma bana. Vi är ju unika som arrangörer, eftersom vi har folk i hela skogen. Sprint är tredje alternativet. Men då får vi bara in halva åskådarantalet, så det faller lite på det, säger Johan Falk.

Trots taskigt tidsprogram och långa köer till kiosker och toaletter talar mycket för att besökarna är sugna på ett nytt besök i Sanatorieskogen om två år.

Enligt HUI Researchs turistekonomiska analys var 98 procent av världscupbesökarna nöjda eller mycket nöjda med upplevelsen.

om världscupens starka resultat