UT:s rubriksättning irriterar mig

I tisdagens UT (21/3) kunde ni läsa en insändare jag skev om den JO-anmälan som gjorts med anledning av kommunfullmäktiges beslut att halvera antalet mötesdeltagare i det senast mötet, 26/3, i det uppenbara och hedervärda syftet att minska spridningsrisken.

Jag skrev min insändare i en lätt ironisk ton då jag kände att en sådan anmälan kanske var lite malplacerad i den coronasituation som vi alla befinner oss i. Det handlar ju om prioriteringar, som jag skrev.

Men UT litade uppenbarligen inte på att ni läsare skulle förstå vad jag menade. Så tidningen valde att lägga ord i min mun som jag aldrig skrivit, yttrat eller ens antytt. En "fånig" anmälan som har ett "löjets skimmer över sig", skrev man. Absolut inte mina ord utan tidningens! Respektlöst, anser jag, framförallt gentemot er läsare men också mot mig personligen.

Jag har skrivit insändare och debattartiklar på tidningens sidor under många år nu och jag vill tro att jag har lärt mig att vårda mitt språkbruk; jag är ju mån om ett hyggligt debattklimat. I det ingår att inte förlöjliga dem som kanske tycker lite annorlunda. Men nu valde UT att göra just det å mina vägnar och det irriterar mig.

Så om någon tagit illa vid sig så ber jag om ursäkt, även om jag nog tycker att det är UT som borde be om ursäkt. Men det kanske sitter långt inne, vad vet jag?

Stellan Werling

Svar direkt: Jag tackar Stellan Werling för kritiken. Det ger oss möjlighet att bli bättre, men också att förklara arbetsgången på en redaktion. En rubriksättare, i detta fall jag, gör alltid en uttolkning av innehållet i en artikel. Det innebär inte att ord läggs i någons mun. I det aktuella exemplet anser jag att rubriken har täckning i texten utifrån hur insändaren är skriven. Men det är självklart tråkigt om Stellan Werling tagit illa vid sig.

Tobias Hjelm, debattredaktör