UT tittar bakåt: 2009 flyttades muséet – snart måste föremålen flyttas igen

Fast slaktades är nog fel ord. Ett annat sätt att säga det är att de räddades.

Egentligen började historien 2007 då museets dåvarande lokaler på Jägaregatan dömdes ut för förvaring av Studio västsvensk konservering. För det hade upptäckts skador på föremål, som buckliga målningar, rost på metallföremål och skadedjursrester.

Till saken hör att lokalen dessutom ansågs för liten och att den övre våningen inte var lämplig ur brandskyddssynpunkt.

Så det var med viss skyndsamhet som kommunen behövde hitta en ny lokal för de drygt 10 000 föremålen av varierande storlek och art.

Den 13 juni 2009 skrev så Ulricehamns Tidning att en ny lokal hade hittats, en före detta fabrik i Röshult hade godkänts.

Flytten väckte förstås frågor hos ulricehamnarna, inte minst alltså hos kulturprofilen Meje Josefson, som var med och grundade museet, och var ordförande i Hembygdsföreningen. Hon var orolig att samlingarna skulle glömmas bort och inte kunna ses av ulricehamnarna.

Kanske fick hon rätt så till vida att förvaringen i Röshult förstås inte går att jämföra med ett öppet museum inne i Ulricehamn.

Men samtidigt innebar det gigantiska arbetat med flytten också att det inleddes en grundlig genomgång av föremålen. Dessutom samlades den tidigare väldigt utspridda samlingen på ett ställe.

Nästan exakt tio år efter att det blev klart med ny lokal besöker UT samlingarna.

– Det är ett jättejobb som har gjorts, konstaterar Lillemor Axell från kommunens kultur- och fritidsavdelning när hon visar lokalerna.

Flera medarbetare har genom åren jobbat med samlingarna, berättar hon. Först med flytten, sedan med katalogisering och digitalisering. Nu ligger de ordnade i långa rader i fabrikslokalen. Porslin från stadens caféer, medicinsk utrustning från sjukstugan, en hjälm från brandstationen, ett bord från fattigstugan, verktyg från ett möbelsnickeri och tvättfat från kurhotellet.

Bortglömda är de inte heller, föremålen. Under de här åren har det flera gånger varit öppet hus för allmänheten, ända tills man tvingades sluta på grund av brandskyddsregler. Men dessutom används föremålen för att skapa olika tillfälliga utställningar.

Men här får föremålen inte vila i all evighet. Fastighetsägarna behöver själva lokalerna och hyreskontraktet går ut sista december 2020.

– Nu är vi i samma situation som då. Vi måste flytta från Röshult, säger kultur- och fritidschef Lena Moritz.

Det allra bästa vore förstås om det fanns pengar för att bygga en ny lokal, anpassad för det speciella ändamålet att förvara känsliga prylar i lång tid utan att de tar skada. Men detta är inte aktuellt, säger Lena Moritz. Det är inte heller helt lätt att hitta en befintlig lokal som är lämplig.

– Det ska vara en viss storlek och fungera klimatmässigt. Vi tittar på lite olika alternativ och det tar tid, säger Lena Moritz.

Ännu är alltså ingen ny lokal klar.

Vad tycker du är guldkornen i samlingarna?

– Vi har bland annat en tryckpress från Ulricehamns Tidning, den sista från när tidningen trycktes i Ulricehamn.

Hon tar också upp att det finns en del silver, dock inte i Röshult utan inlåst på säkert ställe.

– Vi har en del porslin från lite olika ställen, som från Stureparken och kurhotellet. Det finns saker från bryggeriet i Trädet. Det är inga ofantligt viktiga saker på det sättet men sådant kan väcka mycket minnen. Dessutom säger föremålen något om bygden, om varför vi är som vi är i dag. Det säger något om Ulricehamn som har varit och om oss här i dag.