Ulricehamnsmusiker försöker göra det bästa av Pariskarantän

Det var den 18 mars som karantänen i Frankrike inleddes. Dagen innan hade grannarna slängt in sina saker i en bil och gett sig av för att kunna spendera karantänstiden någon annanstans än i centrala Paris. Isabel Sörling, 31, blev dock kvar – som en av få i lägenhetshuset.

– Nästan alla mina grannar har åkt härifrån så det känns ganska öde, men nu är en barnfamilj ute på innergården och hoppar hopprep. Det är jätteskönt att få höra ett sorl av liv, säger hon.

Boende i Paris får bara lämna sitt hem max en timme per dag och då inte röra sig längre än en kilometer från bostaden. Vid utomhusvistelse ska de dessutom ha med sig ett dokument där de skrivit upp tiden de lämnade bostaden och sin adress, samt kunna visa upp sitt pass.

– Jag försöker gå ut varannan dag för att få lite ljus. Jag har ingen balkong och det finns inte så mycket ljus i lägenheten så jag skulle bli tokig om jag inte kunde komma ut och få lite frisk luft. I början förstod jag inte hur jag skulle klara av det men man vänjer sig.

Nyckeln för Isabel Sörling har varit att sysselsätta sig kreativt.

– Jag har gått in i en ganska kreativ fas. Man kan starta upp projekt som man inte har tid med annars. Jag har till exempel gjort en musikvideo som var kul att försöka göra med de små medel jag kan fixa här.

Att ensam försöka styra upp en musikvideoinspelning i en lägenhet på 20 kvadrat är naturligtvis inte det lättaste.

– Jag fick bygga upp alla kartonger jag hade för att få ett fungerande kamerastativ. Det som annars hade tagit en timme att spela in tog fem timmar eftersom jag var tvungen att själv ordna med fokus och trycka på inspelningsknappen på kameran.

Är du mer produktiv nu än du hade varit annars?

– Ja, jag tror det. Och jag gör lite andra saker nu. Jag skriver ny musik och ska börja spela in livemusik i solosättning. Det är någonting positivt med att man har tid att verkligen grotta ner sig i något.

Hennes nya skiva, Mareld, skulle ges ut 27 mars men har än så länge skjutits upp till 8 maj. I stället släppte hon en singel på det tänkta skivutgivningsdatumet.

– Den heter Cultures och börjar med textraden ”Is this the end?”. Det tänkte jag inte på när jag släppte den så det var lite roligt och passande kanske, även om jag så klart inte vill sprida någon undergångskänsla.

I Frankrike har musiker något som kallas för musikerlön – en fast månadslön yrkesaktiva musiker får som ett säkerhetsnät.

– Det ger ju trygghetskänsla i tider när konserter ställs in. Då är det jobbigare för kulturutövare i Sverige. Men det är klart att det är tråkigt, jag har ju flera konserter i april som blivit inställda redan och spelningarna i maj är också i riskzonen.

Att det direkt efter karantänen ska gå tillbaka till hur det har varit tidigare är något Isabel Sörling inte ser som säkert.

– Jag har funderat mycket på hur det kommer bli. Jag pratade med en kollega som tror att folk kommer vara försiktiga med folksamlingar även efter. Nu har vi alla en bild av att det blir folkfest när karantänen avslutas men det är inte säkert, det kan vara så att folk inte kommer vilja vara i stora folksamlingar och då blir det fortfarande svårt för arrangörer att anordna konserter.