Timmele hembygdsförening värnar om gästgiveriets historia

Redan i början av 1600-talet byggdes en gästgivaregård i Timmele. Den finns inte längre kvar men kring 1790 fick byggnaden sällskap av ett nytt gästgiveri, som står på samma plats än i dag. I den ljusgråa träbyggnaden med vitmålade karmar huserar Timmele hembygdsförening.

– När det här byggdes och även långt tidigare var orten en väldigt viktig knutpunkt, säger Lars Neuman, ordförande i föreningen.

Anledningen till att resenärer stannade till i Timmele var att det fanns en korsning mellan två viktiga färdstråk samt ett vadställe över Ätran. Det ena stråket följde Ätrans dalgång mellan Hallandskusten och bygderna kring Falköping och Skövde. Den andra leden gick från Jönköping till västkustens hamnar.

Lars Neuman förklarar vidare att avståndet mellan varje gästgiveri skulle vara en och en halv till två mil. Gästgivaren skulle ordna med kost, logi och skjuts vidare för genomresande.

– Det kunde vara handelsmän, myndighetspersoner och militärer som övernattade. Karl den tolfte kom ridande förbi. Han fick byta häst här och fick följe av en dräng från bygden, berättar Lars Neuman.

Han beskriver gästgivarna som dåtidens entreprenörer och berättar om familjen Molander som ett exempel. De ägde och drev gården i fyra generationer från mitten av 1800-talet. Under tiden har de bland annat drivit lantbruk, brännvinsbränning, garveri och lanthandel.

I början av 1900-talet avvecklades gästgiveriet. Resandet genom Timmele hade avtagit i och med konkurrensen från järnvägen mellan Ulricehamn och Vartofta som invigdes 1874. När Nils Molander stängde sin lanthandel på 1970-talet avslutades familjen Molanders ägande av gästgivaregården.

– Det är ett rätt så gammalt och fint hus, så några människor vaknade till när det lades ner, säger Lars Neuman och tillägger att Timmele hembygdsförening grundades och köpte byggnaden 1977.

På den tiden arbetade han på annan ort och hade inget engagemang i föreningen. Lars Neuman pekar mot en gård på andra sidan ängarna, mitt emot gästgivaregården. Där är han född och bor nu i granngården. Han återvände till Timmele på 80-talet, kom snart med i hembygdsföreningens styrelse och har nu varit ordförande i 12 år.

– Vi har ett ansvar att bevara minnena. Vi behöver perspektivet bakåt, bland annat för att förstå vår egen tid och var vi befinner oss. Det har varit rätt knapert och fattigt. Mycket av det vi har i dag tar vi för givet.

Det är ett växande intresse för historia som har fått Lars Neuman att engagera sig.

– För hela hembygdsrörelsen är medelåldern hög. Jag tror att intresset kommer med åren, precis som för släktforskning. Man blir mer intresserad av var man kommer ifrån, säger han.

När man går in genom porten till gästgivaregården kastas man tillbaka 100 år i tiden. Överallt finns saker från förr: möbler, byalur, kassamaskin, porträtt. Lars Neuman berättar gärna anekdoter kopplat till dåtiden och informerar om vissa föremål. Utskänkningsluckan var viktig för verksamheten eftersom all försäljning av alkohol förekom där.

– Ett specifikt år, jag minns inte vilket, såldes 10 000 liter brännvin, säger han.

När föreningen har renoverat huset har de behövt byta ut vissa saker. Bland annat finns en ny vedspis och nya kakelugnar, som är tidstypiska. De låga dörrposterna och den smala trappan är däremot samma som förr.

Lars Neuman rycker undan en trasmatta från köksgolvet. Där döljer sig en lucka, som han öppnar. Spindelnät ligger runt öppningen till en stentrappa, som är vägen ner till källaren. Kanske var det där man förvarade allt brännvin.

– Sist jag var nere och tittade hängde det fladdermöss i källaren, berättar han och stänger luckan.

Hembygdsföreningen bevarar det gamla, men har också en viktig roll för gemenskapen i bygden. På lördagar serveras kaffe och våfflor och under året har de andra evenemang.

– Vi hade ett midsommarfirande med 200 personer. Det gav inget klirr i kassan, men är en tradition som också bevaras, säger ordföranden.

Föreningens inkomst kommer från medlemsavgifter från 240 betalande medlemmar 2018, våffelförsäljningen och uthyrning av lokaler för kalas, föreningsmöten och liknande. Man har gjort stora renoveringar i omgångar och Lars Neuman kan se att nästa gång det är dags ska huset målas om.