Nadim Ghazale: Nadim Ghazale: Det är inte moralpanik att lyssna på barnen
Moraldebatt och moralpanik. Senast i tisdagens avsnitt av Veckans brott och för tredje gången under året berörde vi ämnen som lätt kategoriseras som moraldebatter och avfärdas som moralpanik. Under detta år har jag personligen varit både på den försvarande och på den ”moraliserande” sidan. Den ena gången var det när en del av min egen barndoms grundfundament, typ som er Pippi Långstrump, låg under attack, hiphopen. I det här fallet var det kanske den sämsta grenen av den, svensk gangsterap som kritiserades, men ändå. Beats and rhymes är min bakgård och det finns inget som stödjer att gangsterrap skapar kriminella barn. Samma sak när serietidningarna beskylldes för att främja våld hos barn och kallades som destruktiv läsning på 50-talet. När de moraliserande spinner loss utan fakta, forskning eller nån som helst back-up är det drömläge att ta fram det kanske starkaste anti-moralist-argumentet som finns, ett referat av Siewert Öholms ”Vasp – Ve are Satan’s pipel”. Case closed.
”Så är det här en moral-debatt egentligen, eller är det en fråga om barn och ungas rätt till ett liv fritt från våld?”Nadim Ghazale
För sällan ser vi data eller forskning som stödjer moralisternas teser. Inte heller hör vi några rop på hjälp inifrån där någon berättar om hur gangsterrappen gjorde dem till rånare eller hur Batman fått barn att söka vård. Inte heller hittar vi någon kurator eller personal inom vården som vittnar om följdskadorna som de får ta hand om, skador som kan kopplas till företeelserna. Det sistnämnda är just precis det som utgör skillnaden i den senaste moraldebatten jag varit inblandad i: Porr och dess effekt på våra ungdomar. Barnmorskor som vittnar om fysiska skador som tjejer får på grund av killars nyupptäckta preferenser. Kuratorer som berättar om ett ökande antal killar som söker vård för att de inte kan få stånd utan att kolla på porr. Men kanske framför allt, att barn själva säger att de vill ha hjälp med detta. Enligt en färsk SIFO-undersökning vill hela 79 procent i kategorin unga tjejer och killar mellan 13 och 17 år ha lagstiftning för att begränsa spridningen. Det säger något, om inte allt!
Så är det här en moral-debatt egentligen, eller är det en fråga om barn och ungas rätt till ett liv fritt från våld? För porr är inte idag vad det var när jag och många läsare av den här texten växte upp. Det framgår väldigt tydligt redan i rubrikerna på porrsidorna vilka extrema former och vilket våld det faktiskt handlar om, och som barn exponeras för eller aktivt klickar på. Naturligtvis förstår jag också att det finns olika preferenser och att mitt ”extremt” inte behöver vara ditt ”extremt” och det här är heller inget krig mot porr som företeelse. Men den extremt enkla tillgången på allt det grova, extrema och inte sällan kvinnoförnedrande har blivit ett problem, och när åtta av tio unga önskar en lagstiftning mot nätporr tycker jag att det är dags att lyssna på barnen. För vad är ett samhälle värt om det inte hörsammar maktlösa och utsatta människors, i det här fallet barns, egna rop på hjälp?
