Kajsa Kettil: Kajsa Kettil: Vi ska kriga mot pandemin – inte vaccinet

Här ryms allt från fundersamma förstagångsföräldrar som börjar googla inför barnets första MPR-vaccin (MPR står för mässling, påssjuka och röda hund) till konspirationsteoretiker som vill övertyga omvärlden om sin befängda världsbild. Den senare kategorin har redan startat sin nätbaserade lobbyverksamhet mot covid-19-vaccinet. Det bör vi vara vaksamma på. För om de lurar tillräckligt många kan pandemin förlängas.

De mest engagerade vaccinmotståndarna tror nämligen att världen styrs av en liten maktelit som genom vaccin fördummar och kontrollerar befolkningen.

De är övertygade om att mänskligheten kommer att gå under om inget görs.

De finns på svenska nätforum, de finns i Facebookinlägg författade av ulricehamnare, och de vill få oss att ta beslut som seriös vetenskap definierar som direkt farliga för vår hälsa.

Det får inte ske.

Här kommer två upplysande tips som fungerar som ett motgift mot dumhet: Boken Förintelsens barn av Margit Silberstein och SVT:s dokumentärserie Vaccinkrigarna.

Att under ett och samma dygn lyssna på boken och se dokumentären är en surrealistisk upplevelse. Silberstein beskriver hur hennes mamma mot alla odds överlevde tiden i koncentrationsläger och hur hennes pappa deporterades till Sibirien. I Vaccinkrigarna förklarar Sveriges främsta vaccinmotståndare, Linda Karlström, att vaccin är ett gift som makteliten använder för att göra människor sjuka och dumma. Det som började som en oro när hennes barn fick en lättare biverkning av MPR-vaccin, har för henne växt till en tro på konspirationsteorin New world order. Enligt den styrs världen av en judisk maktelit vars syfte är att kontrollera och reducera befolkningen till ett betydligt lägre antal. Anhängarna upplever att skurkarna finns överallt; inom bankväsendet, inom vetenskapen och hos medierna.

De grävande reportrarna som ligger bakom dokumentärserien, Anna Nordbeck och Malin Olofsson, utger sig för att göra en vaccinskeptisk film, och under ett och ett halvt år har de infiltrerat den växande antivaccinrörelsen. Deras arbetsmetod – att ”wallraffa” – har fått både ris och ros. Denna ska inte användas slentrianmässigt. Om informationen går att få fram på annat sätt ska en journalist undvika att låtsas vara någon han eller hon inte är. Det finns dock tillfällen då wallraffandet är den enda chansen att avslöja missförhållanden och ställa både formella och informella makthavare till svars. Detta är ett sådant tillfälle.

När vaccinmotståndaren Linda Karlström tror att kameran är avstängd anförtror hon sig åt det hon ser som två filmande anförvanter: Världen styrs genom nämnda New world order, och enligt henne är Förintelsen en påhittad saga.

Kontrasten till Silbersteins tydliga fakta kunde inte vara större. I ett kapitel om uppväxten i Norrköping beskriver hon hur hennes mamma under en period gick på bio kväll efter kväll för att se samma journalfilm som nazisterna hade spelat in under andra världskriget. Där får mamman se sin egen mor i en kö, på väg in i gaskammaren.

Mot sådana konkreta bevis är vaccinkrigarna uppenbart immuna.

Men under sina föreläsningar tonar Linda Karlström ner konspirationsteorierna och säger bara det hon tror att folk kan ta till sig. Där gäller det att så smidigt som möjligt nå ut till osäkra föräldrar som märker att allt fler börjar tvivla över vaccinets hälsofördelar, och som därför söker information inför beslutet om deras barn ska ingå i det allmänna vaccinationsprogrammet. Och hon är inte ensam om att vilja påverka osäkra människor. I USA har filmerna Vaxxed och Vaxxed 2 fått mycket uppmärksamhet. Filmerna innehåller känslomässiga berättelser från föräldrar som hävdar att deras barn har blivit sjuka och i vissa fall dött på grund av att de vaccinerats. Traditionell vetenskap ratas konsekvent. I stället är det folks individuella uppfattningar och tolkningar som betyder något. En av filmens marknadsförare säger rent ut att det handlar om så ett frö av tvivel och därefter övertyga. Bit för bit ska de alltså lockas in i rörelsen.

Att det är en rörelse som har rönt framgångar syns dessvärre i statistiken. Färre vaccinerade har de senaste åren lett till mässlingsutbrott i bland annat Tyskland. Även i Sverige, som stuckit ut positivt med en vaccinationsgrad på närmare 98 procent, uppger nu var femte förälder att de är osäkra på om de vill vaccinera sitt lilla barn.

Oron är till viss del förståelig. Ingen har ju glömt narkolepsiskandalen. Den innebar att några hundra unga svenskar drabbades av narkolepsi som en biverkning av vaccinet mot svininfluensa, ett vaccin som beräknas ha räddat ett hundratal liv. Det är på alla vis förfärligt för de sjuka och deras familjer, och staten borde ha ställt upp bättre med stöd och ersättningar till de drabbade. Men dessa fall gör det inte rätt att säga nej till vaccin som företeelse.

Lyckligtvis ser allt fler svenskar fördelarna med covid-19-vaccinet – enligt en färsk Novus-studie var 71 procent positiva till att själva vaccineras, att jämföra med 36 procent i augusti. Ökningen kopplas till att vi vet mer och därmed litar mer på vaccinet i dag.

Oron bör bemötas med fakta. Här kan myndigheter – men även medier – nå ut med saklig information byggd på seriös forskning. Folkhälsomyndigheten, Läkemedelsverket, 1177.se med flera erbjuder information som är lätt att ta till sig.

En BVC-sköterska uttrycker det så här i Vaccinkrigarna: ”Vi är mycket mer upplysta i dag, på gott och ont, och jag tänker att det är det som gör att man blir mer orolig och att man har mer frågor och funderingar. Det är jätteviktigt med kunskap, men det är också viktigt var kunskapen kommer från.”

I en tid när alla kan vara sin egen utgivare på nätet och när åsikter ofta får samma tyngd som fakta gäller det att välja källor med omsorg. Det här är ingen lämplig tid att söka sig till enkla lösningar, snickra ihop sin egen sanning och försöka övertyga omgivningen om hur det ”egentligen” ligger till trots att man är mindre vetande.

Det finns förresten ett ord för en sådan person i 2020 års nyordslista. Lesserwisser.