Kajsa Kettil: Kajsa Kettil: Rätt till heltid är en sak – tvång till heltid en helt annan

Ulricehamns kommun var tidig med att börja införa modellen. Nu, fyra år senare, har en första utvärdering genomförts. Utvärderingen presenteras i en rapport, som bland annat synliggör ett starkt missnöje hos medarbetarna.

Syftet med heltid som norm är i grunden gott. Ur jämställdhetssynpunkt är det teoretiskt sett bättre att kvinnor får heltids- än en deltidslön. Lönen påverkar den framtida pensionen och eventuell sjukersättning. Dessutom ger högre inkomst större ekonomisk frihet, vilket i sin tur minskar beroendet av en partner för den som lever i en parrelation.

Men reformen riskerar att slå fel. För i de fall kvinnor jobbar deltid för att orka med livspusslet kan tvång – eller starka uppmaningar – till heltid snarare bli en kvinnofälla. Att jobba fler timmar ökar den totala arbetsbördan, i synnerhet under den del av livet då många har hemmaboende barn, men även senare i livet när ett fysiskt arbete som exempelvis undersköterska eller förskollärare kräver mer återhämtning. I värsta fall blir konsekvensen utmattning och sjukskrivning. Det kostar den drabbade i form av lidande samt både kortsiktigt och långsiktigt inkomstbortfall med sjukersättning och lägre framtida pension. En sjukskrivning innebär dessutom en påfrestning för samhället.

Anställda med barn upp till åtta år har visserligen rätt att gå ner i arbetstid. Men ett föräldraskap kräver ett aktivt engagemang åtminstone ett decennium efter barnets åttaårsdag.

Frågan är komplex, och det finns fördelar med att heltid ska vara utgångsläget. Enligt avtalet ska modellen minska kommunernas kostnader. Det beror bland annat på att resurser, det vill säga medarbetare, på ett mer systematiskt sätt fördelas mellan olika enheter beroende på var behovet för tillfället är störst. Offentlig verksamhet ska skötas kostnadseffektivt, och ekonomiska besparingar är just vad kommunen hoppas uppnå på sikt. På kort sikt ser det dock ut som att personalkostnaderna i Ulricehamns kommun är högre jämfört med budget, vilket vi berättar på nyhetsplats i dagens tidning.

En annan fördel är att ingen som vill jobba 100 procent ska anställas på en tjänst med en lägre sysselsättningsgrad. Men modellen rymmer mer än procentsatser, bland annat schemaläggning. Den nyligen genomförda utvärderingen visar att många berörda är missnöjda med det nya sättet att planera bemanning och lägga scheman. Enligt synpunkter som framkommer i rapporten påverkar det nya schemat återhämtning, ledighet och påverkansgrad.

Naturligtvis är det arbetsgivaren som utformar scheman och bestämmer vilka arbetsuppgifter som medarbetarna ska ägna sig åt. Men man ska inte underskatta betydelsen av att individen själv kan påverka sin tillvaro. Den medarbetare som upplever att hon har inflytande över sin arbetssituation trivs sannolikt bättre. Och den som trivs tenderar att även prestera bättre.

För tydlighets skull bör det sägas att Ulricehamns kommun har beslutat att inte tvinga någon att jobba heltid, vilket också lyfts fram i UT:s nyhetsartikel. Däremot är det en stark uppmaning. Detta manifesteras bland annat genom individuell rådgivning i pensionsfrågor för att de anställda ska bli medvetna om hur deltid påverkar pensionen.

Även här är avsikten god. SKR och Kommunal vill ju både kommunernas plånböckers och de anställdas bästa, men utformningen av modellen visar samtidigt hur samhället ser på jämställdhet och hur jämställdhet ska uppnås. Av någon anledning är det oftast kvinnor som ska ändra sig. Sällan männen.

Låt oss därför göra ett tankeexperiment: om nu arbetsgivarna är angelägna om människors fysiska och ekonomiska hälsa, då vore det rimligt att även uppmana män att ta större ansvar hemma så att det berömda livspusslet går ihop. För tänk om jämställdhet inte bara bygger på att utbilda kvinnor i pensionssystemet? Tänk om det är männen som ska upplysas om att de borde ta större ansvar för det han och hans kvinnliga partner har skapat gemensamt, så att båda orkar jobba lika mycket?