Jörgen Wester: Jörgen Wester: Svetten flöt i Karl XII:s spår
Jag har aldrig stuckit under stol med att jag gillar sol och värme. Tvärtom har jag nog ibland varit lite väl fixerad vid varma och soliga stränder runt Medelhavet och till och med härdat ut i +40 på en het turkisk strand.
Fast då med vetskapen att man en vecka senare fått förlika sig med en normal svensk sommar med i bästa fall +17 och lite regn.
Nu har man på hemmaplan gått omkring i Medelhavstemp sedan i maj och till och med badat svenska salta bad som i temperatur kunde mäta sig med det som erbjuds dryga 200 mil söderut.
Och vi var var faktiskt söderut för en dryg vecka sedan, fast inte så långt. Bara tvärs över Östersjön i den del avTyskland som för exakt 300 år sedan upphörde att vara svenskbygder.
Vi gjorde Wismar, Stralsund med Rügen, Rostock och delar av landet runt omkring i Mecklenburg-Vorpommern, där det vimlar av både Schwedenstrassen, Schwedenplatzer och en hel del annat som minner om den tid då Sverige var en stormakt i Europa.
Men om det var svettigt för Karl den XII att skudda stoffet från hovarna från Bender till Stralsund så hade vi det också hyfsat hett. 35,5 heta grader var det när vi klev ur bilens AC-kyla på torget i Wismar.
Och då ska ni veta att krönikören svettas å det grövsta, inte bara beroende på ett gäng överviktskilon, utan också förmodligen styrt av en nedärvd gen.
För svettades i riklig mängd det gjorde även mor Eva och flera av hennes syskon. Så till den milda grad att hon vid sin symaskin på gamla Yllefabriken en dag slet upp ett fönster i sysalen på vid gavel. Inte helt populärt blad övriga damer runt omkring i salen där det började klagas över ”drag”.
Mödernet, som i bland kunde bita, till svarade de frysande arbetskamraterna med ett bitskt ”All skit fryser” varvid en av damerna längst bak i salen pep till svar: ”… och stora dyngor svettas”.
Så där fick mitt ursprung så hon nästan teg.
Lite grand av det är det också när jag skruvar ner AC:n i bilen till istidsklimat och eventuella medpassagerare börjar skaka tänder.
Men jag har faktiskt alltid var varmblodig på det viset. Under den aktiva idrottstiden var mina idrottskläder alltid blötast och i lumpen trivdes jag faktiskt bäst när det var vinter. Sån är jag, och har alltid varit. Så det är ju tur att det finns duschar.
Nu hade vi heller inte aircondition på vårt 1700-talshotell i lilla Bad Doberan utanför Rostock. Det blev vidöppna fönster och bitvis öppna dörrar ut i hotellkorridoren för att på något sätt få en temperatur att kunna sova i.
Ända tills flyglarmet gick 04.00 första natten. Första dagen i månaden, förvisso. Men varför kollar man funktionen vid denna okristliga tid?
