Emma Nordenstedt: Jag hade i alla fall tur med vitlöken
Det har varit en utmanande odlingssäsong så här långt. Sval vår, sedan hett och torrt och efter det regniga dagar och svala nätter. Nu tycks vi få något som liknar en vanlig svensk sommar – vad det nu är och kommer att vara i framtiden. Har vi tur har vi ändå många veckor av odling kvar innan frosten sätter stopp för många grödor.
Trots vädrets utmaningar går det att skörda. För mig har vitlöken varit en av årets stora succéer. Många stora och fina lökar hänger nu på tork lite här och var här hemma. (Har inte alla en ställning med vitlök bland tvätten i torkrummet?)
Månaderna innan jag satte klyftorna i jorden i november förra året hade jag grävt ner toppenfin kompostjord på platsen. Jag täckte jorden med de små klyftorna i med mycket löv över vintern. Sedan fyllde jag på med allt från fårull till gräsklipp när blasten började titta upp. Till det har jag näringsvattnat med lite allt möjligt under våren och försommaren. Så det är ett pyssel över ett helt år, men belöningen är fin!
I samma stund som jag tog upp lökarna började nästa vitlöksår. Dags att preppa den nya vitlöksbädden med kompost och samtidigt kasta iväg en beställning på nytt utsäde. I november någon gång är jag ute och krälar i leran och pillar ner de små klyftorna som nästa sommar förhoppningsvis har blivit lika fina lökar som i år.
En lite oväntad lökframgång dök upp i en pallkrage. Jag gör tappra, och ofta misslyckade, försök att spara amaryllis för att få en ny blomning på lökarna. En del av den hanteringen är att lökarna får flytta ut på sommarvistelse i trädgården för att samla energi. I år tittade en stängel upp i juli och har fram till nu fått blomma klart inomhus.
Tomaterna har också klarat sig igenom sommaren, en del något tilltufsade av mycket regn och en del hårda vindkast. Jag har gott om tomater. Särskilt gröna och väldigt, väldigt omogna tomater.
Jag har fått börja plocka in en del av klasarna, inte för att de är mogna då, utan för att jag ibland är en väldigt slarvig odlare som återigen missat/glömt/prioriterat bort att plocka bort grenskott och binda upp tunga grenar. Vissa plantor ser ut som gröna rishögar och en del klasar hänger mot marken. Jag ”vet” hur de ska skötas, men tiden och orken finns inte alltid till allt. Men det blir faktiskt riktigt många tomater ändå.
Det finns en hel del andra goda råd i livet som jag inte följer till punkt och pricka. Till exempel sådant kring daglig användning av tandtråd, skärmtid för barn och vikten av att årligen gå igenom alla sina försäkringsavtal. Men min tillvaro tuffar faktiskt på hjälpligt i alla fall. Och jag har enligt samma filosofi gott om (än så länge) gröna tomater.
Om du som läser det här gjorde dina första odlingsförsök den här säsongen vill jag bara säga; det här var inte ett lätt år för någon, varken för proffsen eller för oss glada amatörer.
Jag brukar trösta mig med att inte en enda sekund i odlingarna är bortkastad, hur besviken man än kan vara på skörden. För har du lagt lite gräsklipp på jorden – toppen, då är jorden ännu lite bättre nästa år. Har du klippt bort någon skadad gren och gjort en buske lite luftigare? Då mår den säkert bra nästa år och kan ge blomning och bär.
Har du varit utomhus, rört på dig, fått frisk luft och lite nu och då förundrats över växtkraften och naturens under? Ja, då känner du fördelarna i hela kroppen!
