Byggnadsminnen: Gästgiveri på Bäckagården i mer än 200 år

Innan tåg och bil blev allmänna fortskaffningsmedel – alltså före 1850 ungefär – fanns bara två sätt att ta sig fram på land: till fots eller med hjälp av häst. Det tog alltså sin lilla tid att färdas längre sträckor och den som gjorde det hade dessutom andra problem att brottas med – att hitta övernattningsställen och att ordna mat, det sistnämnda kanske enklare än det första.

Även om resandebehovet inte var i närheten av dagens, ställde detta till bekymmer; många människor var ju tvungna att då och då förflytta sig från en plats till en annan. Erik XIV var den förste som på allvar tog itu med problemet, genom att 1561 inrätta en stadga om tavernor.

Den innebar att det i varje härad skulle finnas ett gästgiveri, där resande kunde övernatta, få mat och dryck. Där skulle också finnas foder till hästar och även byteshästar. I varje härad (= äldre indelning för rättskipningsverksamheten på landsbygden) utsågs en by som skulle stå för gästgiveriskyldigheten. Flera byar kunde också dela på den.

Med åren utvecklades och förfinades systemet. Till exempel bestämdes att det skulle ligga gästgiveri på en och en halv till två mils avstånd från varandra. Gästgiveriväsendet avskaffades först 1933, men hade då länge varit ”överflödigt” på grund av att järnvägen och även bilarna tog över de längre resorna på land. De flesta gästgiverier, de i Skåne undantagna, hade då redan bommat igen.

På Bäckagården fanns gästgiveri från 1691 till 1896. Det fanns också ett gästgiveri i bostadshuset snett över vägen, vilket också har inrymt ett häkte. Tydligen har gästgiveriverksamheten alternerat mellan de båda husen.

Den nuvarande byggnaden uppfördes i början av 1800-talet, då två hus byggdes samman, det ena av dem tros vara äldre. Huset var bebott till 1917. Släktföreningen Björkman från Marbäck, som ägt huset sedan 1964, har låtit restaurera det. Själva gården har ägts och bebotts av medlemmar av släkten sedan 1682.

Byggnadsminnet består av tvåvåningshuset, med faluröd locklistpanel, sadeltak belagt med tvåkupigt tegel, två förstugor med karaktäristiska nyckelhålsverandor mot vägen. Det byggnadsminnesförklarades 1968.

Den som fördjupar sig lite i Bäckagårdens ägarhistoria hittar en hel del intressant och det är lätt att villa bort sig redan från start. Orsaken är ett förmodat utomäktenskapligt barn. Vi får ta en tur tillbaks till mitten av 1600-talet, för ett försök att hamna rätt.

En Margareta Krabbe af Svaneby gifte sig, troligen 1648, med Anders Björnskiöld, den som ursprungligen lät bygga Källebacka herrgård i Marbäck (även det byggnadsminne). Margareta födde året därpå en dotter, Annika Hugosdotter (död 1739), men Anders var inte fadern. Istället har det spekulerats i om inte adlige Hugo Hamilton (lord Hugh Hamilton of Glenawley, Irland) skulle vara Annikas far, men det finns inget belägg för det, bara det faktum att hennes efternamn var Hugosdotter. Antagligen har Margareta Krabbes far erbjudit Anders Björnsköld att gifta sig med den gravida Margareta, kanske i utbyte mot något.

Nåväl, Annika gifte sig med fältväbeln Lars Larsson Björkman (Jonsson), född 1640, död 1708 (han gick genom isen och drunknade i Åsunden) och de båda makarna drev gästgiveriet på Bäckagården. Efter makens död fortsatte Annika ensam, innan hon 1716 överlät det till sin sin Jonas Larsson. Hon köpte sedan bland annat gårdarna Kringleslätt och Kärrabo, också de i Marbäck.

Släkten Björkman har under åren haft ett flertal framträdande representanter, bland dem flera riksdagsledamöter och höga militärer.

Huvudsakliga källor: Riksantikvarieämbetets förteckning över byggnadsminnen, Wikipedia, Ulricehamns kommun, Släktföreningen Björkman i Marbäck, Rötters anbytarforum.

På gästgiverierna var det noga reglerat hur rum och matsal skulle se ut. Några exempel:

Se till att kniv, gaffel och sked ej ha den ringaste matrest på sig från föregående måltider

Då servett framställes, bör den vara ren

Skär ej brödskivorna tjockare än 1/4 tum

Bjud ej resande härsket smör eller illafarna ägg

Tag bort alla cigarrstumpar från blomkrukorna

Stolar, bord och sängar böra hava många ben, så att de icke behöva stöd av väggarna

Håll rummen varma då kall väderlek inträffar, även om inga resande för tillfället finnas i dem

(Källa: Wikipedia)

En byggnad som har ett synnerligen högt kulturhistoriskt värde, eller som ingår i ett bebyggelseområde med ett synnerligen högt kulturhistoriskt värde, får enligt kulturmiljölagen förklaras som byggnadsminne av länsstyrelsen. Bestämmelserna får även tillämpas på park, trädgård eller annan anläggning av kulturhistoriskt värde.

Normalt omfattar en byggnadsminnesförklaring en byggnad eller anläggning, men skyddet kan även till exempel omfatta byggnader runt ett torg eller längs en gata.

I ett beslut om en byggnadsminnesförklaring anges även vilka skyddsbestämmelser som ska gälla för byggnadsminnet. Dessa talar om på vilket sätt byggnaden eller anläggningen ska vårdas och underhållas samt i vilka avseenden den inte får ändras.

OBS: Ett byggnadsminne är inte alltid tillgängligt för allmänheten. Många används som privatbostad eller andra privata ändamål.