Kajsa Kettil: Gärna jämställda löner – men inte om han slår henne

I vissa undersökningar är vi bäst i världen, i andra har vi blivit omsprungna av länder som Norge och Island. Men oavsett vilken rapport vi kikar på är en sak tydlig: villkoren för svenska kvinnor är ur ett internationellt perspektiv riktigt bra (och dessutom har män mycket att vinna på ett jämställt samhälle, men det får bli ett ämne för en annan krönika).

Detta är naturligtvis positivt, men kan även bli en bromskloss. För om allt verkar tipptopp finns det väl ingen anledning att anstränga sig? Sannolikt är detta en av anledningarna till att vi står och stampar när det gäller till exempel jämställdhet i vardagen. I nio av tio familjer som består av en man, en kvinna och hemmaboende barn är kvinnan projektledare, och kvinnor utför i snitt en timme mer obetalt hemarbete per dag än sin manliga partner, visar statistik från bland annat SCB. Att leva jämställt har blivit likställt med hög status, vilket i grunden är välkommet. Men tyvärr innebär det också att det är tabu att medge utanför sin närmaste krets att vi inte får till uppdelningen hemma på ett jämställt sätt. Män och kvinnor gifter sig ofta, teori och praktik gör det sällan.

Ett något mindre tabubelagt område är inkomster. Och strax före den internationella kvinnodagen i mars presenterade regeringen en kommission för jämställda livsinkomster, som ska ta fram förslag på hur skillnaderna mellan könen kan minska.

Det är utmärkt. Men det har visat sig att vi inte kan nöja oss med mer jämställda löner. För paradoxalt nog verkar det dyka upp nya problem när kvinnor tjänar mer pengar. Enligt en färsk forskningsrapport från Lunds universitet finns det ett samband mellan ökad inkomst och risken att utsättas för våld i nära relationer. Nationalekonomen Sanna Ericsson upptäckte att kvinnor i heterorelationer oftare blev misshandlade av sina män om kvinnornas relativa ekonomiska situation förbättrades. Med andra ort innebär det att om en kvinna börjar tjäna mer än sin man ökar sannolikheten att han slår henne, jämfört med relationer där mannen tjänar mer än kvinnan.

Kan det här verkligen stämma? I Sverige? 2020? Ja, det ser inte bättre ut. Sanna Ericsson såg även att män med lägre inkomst än sina fruar oftare sökte vård för stress, ångest och depression.

Det som borde vara en eftersträvansvärd ekonomisk frihet blir i stället motsatsen. ”Resultatet tyder på att mäns destruktiva beteende riskerar att öka då kvinnors ekonomiska position förbättras, vilket är i linje med teorier som förutspår en bakslagseffekt av ökad kvinnlig ekonomisk frihet, så kallad male backlash”, skriver forskaren.

Och sambandet är inte störst i socialt utsatta grupper. I stället är de drabbade främst högutbildade kvinnor, äldre kvinnor och kvinnor i långvariga äktenskap.

Det förvånar inte socialtjänsten i Ulricehamn. Enligt kommunens statistik inleddes 21 ärenden om våld i nära relationer mellan augusti 2018 och augusti 2019. Samma period ett år senare rörde det sig om 30 ärenden. Ökningen beror sannolikt på att kommunen sedan några år har ett mer systematiskt arbetssätt för att snabbt fånga upp och hjälpa de våldsutsatta, men siffrorna visar att problemen finns även här. Och även här syns mönstret att män som känner sig i underläge är överrepresenterade bland våldsutövarna.

Läget kan tyckas hopplöst. Och ärligt talat är det en riktig utmaning att påverka mansrollen hos både vuxna och barn. Men det är här vi måste börja. Ingen pojke ska tro att han måste vara stark för att duga – ingen man ska känna att hans manlighet bygger på att han är fysiskt och ekonomiskt överlägsen sin kvinnliga partner.

Hur gör man det, då? Ett sätt är att inspireras av ulricehamnarna och företagarna Sonja och Lars Larsson. UT har tidigare berättat om deras arbete mot destruktiv machokultur, en inställning som fungerar lika bra på jobbet som i klassrummet.

Alla initiativ behövs. Ditt också.