Bo Högborn: Bo Högborn: Helt nollställd före valet
Kvinnan utanför samhällets Ica Supermarket sträcker fram en papperspåse och frågar om jag vill ha den. Ja tack, säger jag, trots att jag i samma stund inser att jag blir en vandrande reklampelare för ett politiskt parti. Jag tänker att här är det ändå inte en enda människa som vet vem jag är, ingen som kan reta sig på att en journalist, som ju bör vara partipolitiskt obunden, stoppar ner sina inköpta varor i en påse med C-loggan på.
Jag hade, bäst att tillägga, tagit emot en påse även från andra partier som ställer upp i valet, med ett par undantag. Nu råkade det vara Centerpartiet som lyckades med sin marknadsföring. Hade det funnits en S-påse, hade jag givetvis tagit emot den för att balansera upp situation.
För första gången sedan 1985 lägger jag i år min röst i riksdagsval, landstingsval och kommunalval med en ny adress som utgångspunkt. Jag är inte längre folkbokförd i Ulricehamns kommun.
Skillnaden är påtaglig – jag känner knappt igen ett enda namn på någon av partiernas listor.
Jag noterar att kommunens kommunalråd bor i samma by som jag och gissar att det är han som har ensilagebalar med C-loggan på utmed vägen. Annars är S största parti här, med elva av 41 mandat. SD följer sedan med nio, C åtta och M sju och MP två. Övriga partier har ett mandat vardera.
En ”sexklöver” bestående av C, M, MP, KD, L och SPI (Sveriges pensionärers intresseparti lever fortfarande kvar här) har gått samman och bildar en klar majoritet. Därav det C-märkta kommunalrådet.
Den lokala politiken i Ulricehamn har jag följt – och skrivit om – sedan jag började på UT 1983, men på den nya bostadsorten är jag nollställd. Väldigt liten koll på de lokala frågorna, ingen personkännedom, ingen gammal vana att falla tillbaks på… hur ska jag rösta då?
Förhoppningsvis ger de lokala handlingsprogrammen de ledtrådar som behövs. I riksdagsvalet får någon form av ideologisk kompass styra, även om visaren just nu har lite svårt att vara stilla. En del partier går knappt att känna igen.
Till UT:s debattsida väller det in material dessa sista veckor före valet och glädjande nog inte bara från partiernas företrädare, även om de dominerar kraftigt. Vi försöker få med det mesta, men politiker som skriver dussintals insändare, eller debattartiklar som i format påminner om en roman av Ulf Lundell, kan inte räkna med att få allt publicerat.
Före den extremt varma och torra sommaren spekulerade jag lite kring den lokala valutgången, men kanske har förutsättningarna ändrats under de här månaderna i och med att klimatfrågan har blivit hetare (ursäkta ordvitsen).
Eftersom frågan om klimatet är viktigare än alla andra frågor sammantagna – den avgör ju mänsklighetens framtid – bör debatten ha gynnat MP och troligen missgynnat SD. Ursvaga opinionssiffror för S och M på riksplanet, kan också dra ner de partierna i kommunalvalet. Och lokalt stör ju dessutom Nya Ulricehamn de mer etablerade partierna. Så valet i Ulricehamn blir nog mer spännande att jag tidigare trodde.
Fotnot: I det tidigare nämnda valet 1985 fick Socialdemokraterna nästan 45 procent av riksdagsrösterna. I dagens opinionsmätningar ligger partiet runt 25. Och Folkpartiet, dagens Liberalerna, fick drygt 14 procent! SD existerade inte ens i tankevärlden och Kristen demokratisk samling, dagens KD, lyckades få in sin partiledare Alf Svensson i riksdagen tack vare en (omstridd) valteknisk samverkan med Centerpartiet.
