Berättarkonsten hedrades på biblioteket

Berättarkaféet på biblioteket startades för tre år sedan som ett experiment. Tanken är att hålla fast vid konsten att berätta historier och på så sätt knyta an till andra människor på det viset.

– Det blir ju mer och mer sällsynt att vi samlas på det här sättet och pratar med varandra. Här vill vi ta tillvara på och hylla det talade ordet, säger Nancy Lindström, bibliotekarie.

Först ut var Ann-Marie Christoffersson som är en van besökare av berättarkaféet. Hon ville gärna prata om gamla minnen.

– Jag har så dåligt samvete för att jag inte berättat för er om min farmor och farfar, säger hon.

På ett säkert berättarmanér tar hon gruppen tillbaka till när hon var liten och hälsade på sina farföräldrar som hade höns, grisar och odlade flera olika grödor. Hon vilket får de andra – ett tiotal plus bibliotekarien och samtalsledaren Nancy Lindström – att skratta på väl valda ställen och att spinna vidare på olika trådar som hon kastar ut.

– Jag kommer bland annat ihåg hur min farmor hade ett stort stånd med rabarber. Och jag tog ett stort blad och satte det på mitt huvud och lekte att jag var en ”fin fru”, säger Ann-Marie Christoffersson.

– Jag lekte på samma sätt! Fast jag använde rabarberbladet som paraply istället. Vad lustigt, jag har inte tänkt på det på väldigt länge förrän du nämnde det, säger Nancy Lindström.

Under en timmes tid behandlades ämnen som konserveringsmetoder förr och nu, hår- och skönhetsvård samt en undran om var ordet oäkting kommer ifrån.

– Varför var man så elak och sa så om barn – att de var oäkta? undrade Eva Hallqvist.

– Ja, jag var iallafall ett äkta barn som bestod av kött och blod, skämtade Cecilia Lindell.

– Men det måste ju komma från att det betyder utanför äktenskapet, eller? säger Nancy Lindström.

Berättarkaféet kommer att anordnas tre till tillfällen i höst, härnäst den 23 oktober.

– Så länge som det finns intresse kommer vi anordna det här berättarkaféet. Och än så länge har vi haft en bra uppslutning, säger Nancy Lindström.

Som cliffhanger lämnade Sonja Svensson gruppen med följande löfte:

– Nästa tillfälle lovar jag att berätta om hur jag som 70-plussare hade ett gäng killar i 20-årsåldern som slogs om mig.