Anna Claesson: Uport kan inte räkna med folks goda vilja
Förra året frågade jag var dragplåstrena var. Det undrar jag i år också. Det är ett stabilt artistfält, det är fartfyllt, det är ungt – något som man svängde mot redan förra året, men drar det horder av folk? Det vette tusan. Jag är tveksam.
Efter såhär många år kan inte Uport räkna med folks goda vilja, där lokalpatrioterna köper biljett för att uppmuntra lokala initiativ. Visst, Uport är något man gör för trakten – men det är ett vinstdrivande arrangemang. Och sysslar man med sådant måste man vara tillräckligt bra för att folk ska gå dit.
I BT för någon vecka sedan kritiserades flera Sjuhäradsevenemang för att boka för mansdominerande artistfält, något som även UT tagit upp de senaste åren. Sebastian Andersson sade till BT att de kvinnliga artisterna drar folk och därför är dyra. Men, det kan inte vara en nyhet att dragplåster kostar. Något som Östersundsfestivalen Storsjöyran verkligen har fattat. Festivalen är en av Sveriges äldsta, har besegrat festivaldöden, och har en imponerande lineup i år med dragplåster som First Aid kit, Veronica Maggio, The Hives och Miriam Bryant.
– Artistbudgeten är det sista vi skulle skära i, det är ju artisterna som ska locka folk att betala dyra pengar för att gå på festival, har Stefan Kauppi, festivalchef Storsjöyran, tidigare sagt till GöteborgsPosten.
Klokt.
Jag säger inte att Uport har skurit i sin budget, och jag klankar absolut inte ner på de tusentals gratistimmar av slit som organisationen lägger ner för att erbjuda två dagars fest till bygden. Men, de senaste åren har biljettsiffrorna dalat och Sebastian Andersson har då uttalat sig kritiskt kring den uteblivna publikens engagemang, och försökt jaga bort gratislyssnare med tilltag som högtalare med störig musik riktad mot Snikens kulle. Jag förstår frustrationen över att inte få det gehör man önskar, men tror att de åtgärderna mer stjälper än hjälper.
Målet måste vara att de som står utanför ska tycka att festen innanför stängslet är så oemotståndlig att de vill vara med. Då krävs dragplåster, en dos av självrannsakan, kanske ett nytänk, kanske en paus, och att inte förlita sig för mycket på folks goda vilja.
VECKANS:
Bästa: Lammen som fötts på mina bekantas gård. Får mig nästan att vilja flytta ut på landet. Men bara nästan.
Sämsta: Väderleksrapporterna för morgondagen då årets upplaga av UT-milen går av stapeln. Håller tummarna för några grader extra för alla löpare.
