Annons

Anna Claesson: Anna Claesson: Ett helt liv i en flygplansstol

Under de senaste veckornas semester har det blivit många flygtimmar. Några stack ut lite extra. Allt kan tydligen hända i en flygplansstol.
Anna ClaessonSkicka e-post
Publicerad 20 september 2018
Detta är en personligt skriven text i Ulricehamns Tidning. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.

Än en gång var jag inställd på att bara överleva ytterligare en trist flygresa. Än en gång blev jag överraskad. Efter att jag hade fått tre säten helt för mig själv blev jag ärligt talat besviken när Evan satte sig ytterst i ”min” rad. Jag såg min sömn, mitt lugn och mina utsträckta ben försvinna. Det ändrades dock lika snabbt som Evan hejade, log och frågade om han skulle beställa ett glas champagne även till mig.

Över plastmuggar med bubblande dryck började vi prata. Minuter tidigare var vi främlingar. Nu satt vi bredvid varandra och delade berättelser om livet i allmänhet och kärlek i synnerhet. Evan frågade varför jag var på ett flyg från London till Auckland och när jag frågade honom detsamma vällde hans livshistoria fram.

Annons

En historia om när hans fru sedan 46 år tillbaka för ett par år sedan plötsligt dog i en hjärtinfarkt. Om chocken och saknaden. Vi grät båda två och skålade för henne.

Hans historia gick vidare till varför han nu satt bredvid mig. Att han varit i London en månad med sin nya kärlek Jane. En kärlek som han träffat första gången för hela 22 år sedan av en slump i en hotellobby i Belgien.

I den där hotellobbyn klickade det. De åt middag, inget hände men de behöll mejlkontakt efter mötet. Efter några veckor började det kännas för seriöst och Evan bröt kontakten.

Efter att Evans fru dog ställdes hans liv på ända och han började ta upp kontakten med gamla vänner. Plötsligt dök Jane upp i tankarna. Han letade igenom Facebook – ingenting. Kollade Linkedin – ingenting. Ända till en dag när han återigen gjorde ett försök, och då hittade en profil med hennes namn. Profilbilden var en grå papegoja. Just intresset för papegojor var något de hade delat den där kvällen för 22 år sedan. Evan chansade, skickade iväg ett meddelande. Han hade hittat sin Jane.

De senaste sex månaderna har de skickat över 1 400 mejl till varandra. Mejl om allt och ingenting. I juni träffades de – båda flög halvvägs, han från Nya Zeeland, hon från London – till Los Angeles. Det klickade igen. Och för ett par veckor sedan gav han henne en diamantring och frågade om hon ville gifta sig med honom. Jane sade ja. Vi skrattade båda två och skålade för dem.

Under några timmar delade vi berättelser om två liv i den där stolsraden. När vi kramades hej då och gick åt varsitt håll förbannade jag min tidigare tjurskallighet över lite missat benutrymme men gladdes åt att jag trots allt tackade ja till det där plastglaset med bubbel. För allt kan tydligen hända i en flygplansstol.

Veckans:

Bästa med att vara hemma: Trevliga vänner och drickbart kranvatten.

Sämsta med att vara hemma: Jetlag – sömnsvårigheter, huvudvärk och hjärtklappning.

Annons
Annons
Annons
Annons