Recension: Hov1 dansade rakt in i ulricehamnarnas hjärtan
Hov1, bestående av Noel Flike, Ludwig Kronstrand, Dante Lindhe och Axel Liljefors Jansson, gick på Uports stora scen i nedförsbacke och med vinden i ryggen. Deras fans har köat i nära 20 timmar för att hamna längst fram. Hur förvaltar de hypen?
Alldeles utmärkt skulle jag säga. Hov1 ger publiken en närmast perfekt festivalupplevelse.
De visar upp en väloljad och synkroniserad maskin och stämningen är på topp. Speciellt när de i mitten av konserten drar till med trestegsraketen; Gråzon, Pari och Gift, där de får med sig en euforisk publik närmast scen i allsång och massdans.
Och genom att jobba med referenser bakåt i pophistorien inkluderar de ett större åldersspann än man vid första anblick kan tro. Den mest uppenbara blinkningen bakåt är de Beatlesinspirerade scenkläderna de bär upp med stolthet.
Hur många hiphopakter skulle vilja jämföras med pojkband? Det känns som att Hov1 har anammat den mest småaktiga kritiken mot sig själva och gjort det till sin egen grej. De sjunger om det i låten OMG och leker med stereotypen genom synkroniserade danssteg till tajmade slängkyssar under sista låten (innan bonusnumret och jättehitten Hon dansar vidare i livet).
Men framför ger Hov1 publiken allt en festivalbesökare kan önska – pepp, dans och allsång.
Bästa:
Fyra män som tillsammans rappar och sjunger ut om sina känslor – att bli lämnad, att vara svartsjuk och om vänskap. Man måste älska det.
Sämsta:
Att på storbildskärm innan konserten uppmana publiken till att skrika ”om ni älskar Hov1” är en lite för billigt sätt att få upp stämningen. Ett grepp som också föll rätt platt.
Läs mer:
