Recension: Rock och riv med Eva Eastwood
Eva Eastwood är lördagens enda kvinna på Uport-scenerna. Det finns en miljon bra argument varför en jämnare könsfördelning är att föredra i musikbranchen. Eller så finns det en; utan kvinnor som Eva Eastwood hade världen troligen aldrig fått ta del av en längtansfull kärlekslåt till en Kjell. Visst känns det bra att en sådan låt finns, alla 145 Kjell i Ulricehamns kommun? Och alla andra förstås.
Eastwoods musik är och andas svunna tider. Det är 1950-tals rock och toner som mer flirtar med svenska schlagers från 1940-talet. Tonerna tycks gå hem i publikgrupper som är födda bra många decennier efter det. De främre raderna av publiken är med på noterna direkt, och spontandansen letar sig allt längre bak i leden. Minst ett fall av luftgitarr noteras.
Bästa: De svenska texterna ger nerv och närhet!
Sämsta: Att inte fler vågade dansa i par. Eller så är det en utdöende kunskap.
Läs dagens andra recensioner i länkarna här nedan:
