Våra barn sitter redan långa tider och sträckor på buss

Svar till Michael Dahl och Liselott Andersson (C) i UT 1 juni.

Vi är absolut överens om att den trångbodda situationen på Stenbocksskolan har tillåtits förvärras så länge att den nu är akut, och att det är något som måste åtgärdas. Vad som däremot verkar vara svårt att förstå för styret både före och efter valet, är att arbetsmiljön kommer bli bättre vilka elever ni än väljer att flytta (om det är det enda kvarstående alternativet). Det är livet runt om som påverkas olika, beroende av vilka som blir utlokaliserade. I och med ert beslut att bygga ytterligare en skola inne i Ulricehamn, samt löften i höstas om att Hössnas elever ska få gå på högstadiet i stan, så handlar det om en tillfällig flytt. Varför utreds då inte alla elevers förutsättningar, så att alla kan bidra till en lösning för Stenbock med en så liten negativ påverkan för familjerna som möjligt? Har ni till exempel undersökt om det finns lösningar som kan innebära mervärde istället för problem för de som eventuellt får ändrade förhållanden, utöver att den akuta trångboddheten avhjälps för alla?

Det är märkligt att Centerpartiet i egenskap av landsbygdsparti, samt övriga makthavare i den här landsbygdskommunen, inte tar med i beräkningen att det faktiskt spelar roll var man bor. Att bortse från detta innebär att eventuella problem inte kan adresseras ordentligt. Ni fick tidigt i högstadieprocessen signaler om att er lösning innebär svårigheter för den utpekade gruppen. Känns det inte som en tråkig inställning gentemot era kommuninvånare, om anledningen till att ni inte tittade närmare på detta är att lagen inte direkt tvingar er?

Problemen med ändrade förutsättningar för att självständigt kunna ta sig till aktiviteter och utbud i stan handlar inte bara om transport. I och med att ni flyttar våra barn, så kommer de inte att ha en fast punkt (skolan) och de kommer inte att bygga upp ett kontaktnät inne i stan på samma sätt som tidigare elever, som känns tryggt om något skulle hända. Våra barn sitter också redan långa tider och sträckor på buss (en hel del av oss har dessutom betydligt längre till Timmele än till Ulricehamn), och för att komma in till aktiviteter med mera i Ulricehamn kommer de att behöva lägga ännu mer tid på pendling om de måste gå i skola i Timmele än vad de annars gjort.

Men att problembilden för Hössnas familjer är större än försämrad tillgång till fritidsaktiviteter vet ni ju redan, så många gånger som vi kommunicerat det. Vi tycker att det är tillräckligt många gånger, varför vi nu sätter punkt. Förväntningarna från oss är att ni agerar. Vi är många som bevakar och har intresse i frågan, och nu får ni vända er direkt till oss – allihop. Visa att ni lyssnat och att ni bryr er.

Vi ser fram emot en rimlig lösning.

Mathias, Åsa, Camilla, Fabian, Anne, Emma, Sylvia och Simon.