Ulricehamns politiker måste ge svar om läget i skolan
UT publicerade den 17 januari en insändare från mig där jag ifrågasatte kommunens ambitioner för skolan. Bakgrunden var att vi sedan länge legat fast förankrade i den nedre halvan bland rikets kommuner vad gäller resultat på en hel radda olika områden. Det gäller för övergripande måluppfyllelse, det gäller för andelen godkända elever i årskurs 9 och det gäller för resurser allokerade till skolan. Jag ställde avslutningsvis en, som jag tyckte, ganska rak fråga: ”Accepterar man sambandet mellan vår jämförelsevis låga spenderingsnivå och de oacceptabla resultaten?”. Frågan bemöttes av en öronbedövande tystnad; inte helt ovanligt när man försöker ställa de politiskt ansvariga till svars. Så frågan kvarstår, obesvarad.
”Jag hör en lärare som är dedikerad till sin uppgift att rusta sina elever för att bli ansvarstagande medborgare i framtiden.”
UT publicerade den 8 april en artikel under rubriken: ”Starkt ekonomiskt resultat för kommunen”. Ulricehamns kommun gick med ett överskott på cirka 45 miljoner kronor under 2022, större än vad kommunen hade räknat med. Jag misstänker att många ”hövdingar” solade sig i glansen av detta.
UT publicerade den 2 maj en insändare signerad ”Frustrerad lärare som älskar sitt jobb men inte dess förutsättningar”. Läs den! Jag hör en lärare som är dedikerad till sin uppgift att rusta sina elever för att bli ansvarstagande medborgare i framtiden. Men som saknar resurser och möjligheter för det, liksom för att hjälpa de elever som ”inte passar in i skolans redan snäva mall”. En lärare som accepterar att omvärldens pressade ekonomiska läge har effekter, som inte pratar om sin egen lön men som ställer den helt korrekta frågan: ”men varför tumma på det som bär frukt både i dag och i framtiden?”.
Jag är ingen skolexpert. Men jag är en erfaren och luttrad ekonom som tror sig oftast, men inte alltid, kunna se sambandet mellan ”orsak och verkan”. Kommunens politiska ledning verkar vara lite som Hasse Alfredssons Pastor Jansson – ”inga bestämda åsikter om nånting”. Åtminstone inte om skolan – eller varför hör vi inget? Så jag väljer att lita på vår lärare. Som finns vid fronten och som ser vad som händer när snålheten bedrar visheten.
Stellan Werling
