Annons

Åsa Odén: Långa resor med skolbussar inte en varaktig lösning

Att bygga skolstrukturen på att fler barn än i dag ska åka skolbuss till de olika högstadieskolorna i kommunen är inte hållbart, skriver Åsa Odén i sitt svar till Sten Selin (L). Hon undrar samtidigt varför inga fler partier svarat på hennes frågor om brist på landsbygdsperspektiv vid beslut i kommunen.
insändare • Publicerad 7 maj 2022
Detta är en opinionstext i Ulricehamns Tidning. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Det är bra att vi har skolskjutsar, skriver Åsa Odén, men samtidigt kan de bidra till att barn utanför skolorterna tappar mycket tid på transport som inte optimeras utifrån barnens behov.
Det är bra att vi har skolskjutsar, skriver Åsa Odén, men samtidigt kan de bidra till att barn utanför skolorterna tappar mycket tid på transport som inte optimeras utifrån barnens behov.Foto: Fredrik Sandberg/TT

L har som enda parti, genom Sten Selin, svarat på min text angående bristen på landsbygdsperspektiv i beslutet om ändrade upptagningsområden för högstadieskolorna i kommunen (UT 23/4). Jag tycker att det är ett svagt betyg till övriga partier att engagemanget är så pass lågt för landsbygdsfrågor, och vill gärna påminna om att en betydande andel av er väljarbas bor på landsbygd och i mindre orter.

L öppnar i sitt svar för möjligheten att fler barn än Hössnas, och de som redan i dagsläget går på Ätradalsskolan, i framtiden kan komma att bussas till Timmele.

Annons

Jag anser att kommunen bör vara försiktig med att se busstransporter som en varaktig lösning, då det innebär en kostnad i tid för eleverna. I vårt fall sitter barnen redan nu cirka sex timmar i veckan på bussen till och från Hössna. Det är tid som inte kan användas till mycket annat, och som förlängs av att stora områden täcks in med få turer. Det är också tid som de som slipper dessa långa transporter kan lägga på fritidsaktiviteter, läxor, social samvaro med sin familj, fysisk aktivitet, kultivering av nya intressen, vila och sömn med mera. Så samtidigt som det är bra att vi har skolskjuts, så kan den bidra till ett jämlikhetsproblem, där barn utanför skol-orterna tappar mycket tid på transport som inte optimeras utifrån barnens behov.

”Om de ska kunna fortsätta med sina aktiviteter i Ulricehamn, så är de beroende av linjebussar, vilket innebär ännu mer dötid, om det ens är möjligt att ta sig till aktiviteterna i tid.”

Den östra delen av kommunen delas av Hössna skolområde i norr, och Gällstads skolområde i söder. Många av oss kommer att få längre till skolan i Timmele än vad vi har till Ulricehamn, och som jag skrev i min förra text, så innebär de långa avstånden till samhällsservice redan nu minskad flexibilitet i vardagen. I och med en flytt till Ätradalsskolan, så blir våra barns skolväg längre än nödvändigt, och de bussas ut till en mindre ort som vi inte har någon praktisk anknytning till. Om de ska kunna fortsätta med sina aktiviteter i Ulricehamn, så är de beroende av linjebussar, vilket innebär ännu mer dötid, om det ens är möjligt att ta sig till aktiviteterna i tid. Alternativet är att vi föräldrar får fortsätta att skjutsa den då ännu längre vägen fram och tillbaka från Timmele. Det är en resa som vi för inte så länge sedan tänkte att vi skulle kunna dra ner på när barnen börjar högstadiet, men som nu kommer att fortsätta kosta oss i tid, drivmedel, flexibilitet och miljö.

Dessa följder står inte att läsa om i förslaget som L var med om att rösta igenom, men så finns inte heller landsbygdsperspektivet representerat där. Det är anmärkningsvärt att ett beslut som rör landsbygden saknar detta synsätt, och jag hoppas att våra politiker inser att underlaget brister och därför måste revideras för att kunna anses relevant att basera beslut på.

Att kommunen ska bygga nya högstadieskolor är spännande och positiva projekt med många möjligheter. Men i stället för att addera värde till alla berörda, så väljer kommunen att permanent försämra villkoren för en utvald grupp barn och vårdnadshavare på landet.

Varför?

Åsa Odén

Annons
Annons
Annons
Annons