Kort om kort
Att betala med kort där det går är i min värld självklart. Att ta ut papperspengar i en automat och sedan ge dem till en person bakom en disk som sedan ska sätta in dem på banken för att jag ska kunna ta ut dem igen känns ju inte direkt 2010.
Lite på skoj brukar jag svänga förbi banken på lönedagarna för att beskåda hur många som lever kvar på 1800-talet. Det är ganska många. Köerna vid uttagsautomaterna ringlar långa och jag undrar om alla ska på loppmarknad, köpa thaimat eller isterband i en vit vagn på torget.
Jag vet. Det här som kommer nu är ett i-landsproblem av bästa märke. Egentligen inget att höja rösten för.
Hur som helst är det faktiskt en sak som irriterat mig lite. Eller, nej, irriterat är fel ord. Snarare förvånat mig.
När jag ska betala med kort så finns det lika många sätt att göra det på som det finns butiker. På ett ställe kan jag dra kortet direkt och klicka in min kod för att sedan vänta på summan och godkänna. På nästa måste jag vänta på summan, trycka in om det är konto eller kredit och därefter slå koden. Ibland är konto pil upp och ibland är konto pil ned. Ibland är konto en knapp där det står konto och ibland är konto den gröna okejknappen om ett svart fält står över ordet konto.
Ni förstår.
Men jag förstår inte. Varför inte standardisera det här? Inte minst för gamla som tycker det är svårt och krångligt att handla med kort.
Till Ulricehamns bästa kortterminaler utnämner jag den stora matbutikens. Här går det att snabbt och direkt slå in sin kod för att sedan kunna stå och packa under tiden varorna tickar fram. En lätt nick till kassörskan och saken är biff.
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Under strecket
Nytt bibliotek på gång i Ulricehamn. Med tanke på hur länge den frågan redan diskuterats är frågan om det finns någon som vill läsa böcker när det nya står klart. En hot spot med fritt trådlöst internet och snajdiga fåtöljer där unga kan slinka ned sina laptops och Ipads och samtidigt komma åt ett internt nätverk med litteratur och uppslagsverk känns som något som skulle tilltala mig. Att det ska ligga någonstans mellan Järnvägstorget och Jehovs är självklart. Det är där Ulricehamns centrum kommer utvecklas - och det är inget ett bibliotek kan ändra på.
Det är inte alltid jag är stolt över att vara journalist. Det här, hämtat från SVT:s OS-blogg och skrivet av Jonas Karlsson, är ett stycke skrämmande text om hur en del tidningar jobbar.
I min första webbkrönika förbannade jag hundavföringen som sprids i stadsmiljön. Både Gällstad och, nu senast, Dalstorphar anammat kampen. Kan hundbajset bli en valfråga? Ulricehamn - Sveriges första hundfria kommun! Vem vågar?
