Styrka, spänst och koordination i taekwondo

När de åtta barnen på taekwondo-träning i Ulricehamn får göra rumpsparkar spricker leendena fram deras i ansikten. En mot en försöker de träffa kompisens rumpa med en lättare kick.

– Rör er och gör det svårt för kompisen att komma åt, uppmanar ledaren Dick Almgren.

De vita vida dräkterna fladdrar över det mjuka blåröda golvet och ett bälte trillar av från någons midja. Almgren rycker in och knyter med vana rörelser åt bältet lite hårdare.

Hela gruppen tränar inför en stundande gradering. De åtta barnen är precis i början av kampsportens långa väg. Det krävs att de får godkänt på en gradering för att få första färgen på sitt bälte - gult.

– Det är nio steg upp till svart bälte, sedan finns det nio grader av svart bälte, berättar Dick Almgren.

Bältet som håller ihop Dicks dräkt är svart och den andra instruktören på träningen, Johanna Sjur, har rött bälte.

För barngruppen, som började med taekwondo i höstas, är träningen en lek och får något barn bättre motorik eller mer spänst är Dick nöjd.

Traditionella övningar som armhävningar och indianhopp blandas med mer ovanliga. Barnen hoppar på ett ben över en kompis som ligger på golvet med armar och ben utsträckta åt sidan. Det gäller att trampa rätt. Fel får det inte heller bli när barnen ska markera en spark i ansiktshöjd. Inga sparkar ska träffa kompisen.

– Höger fot bak och vänster arm fram, säger Dick Almgren samtidigt som Johanna går runt bland barnen och hjälper till.

För sju- till tioåringarna är det inte alltid enkelt att hålla koll på vad som är höger och vad som är vänster. När de dessutom ska koordinera ben- och armrörelserna med huvudvridningar och händer vinklade i olika grader blir det maximal belastning för hjärnan.

Barnen ställer upp sig i tre led och övar på de tjugo steg som utgör det mönster, poomsae, som de ska visa upp på graderingen. Poomsae innebär kamp mot tänkt motståndare. Med mjuka men ändå kraftfulla rörelser förflyttar sig barnen över golvet i träningslokalen och när de tar sitt tjugonde steg ska de stå på samma plats som de startade på.

Mitt i övningen brister alla barn ut i ett högt – Kiah! Sedan fortsätter bara fötter, några har strumpor på sig, glida fram över mattan och något barn hamnar på nästan samma plats som de började ifrån.

För att stärka magmusklerna gör barnen sit ups. Dick räknar till tio på koreanska. Han har successivt fasat ut svenskan när det gäller räkneorden och nu förstår de flesta vad han säger.

Alexander Ståhl kan räkna upp till tolv på koreanska.

– Jag började med taekwondo för att bli vigare och det har jag blivit, säger han.

Alexanders favoritövning är när de ska rulla som ett ägg på golvet. I dag blir det ingen äggövning men rumpkickarna var riktigt roliga. Det syntes.