Skidläraren testade epo

De senaste dagarna har dopningsdebatten svallat i svenska medier. Professorn Bengt Saltin startade diskussionen med uttalandet om att det definitivt finns fuskare i längd-VM som startar i dag.

Huruvida det finns skidåkare som använder otillåtna medel för att lyckas bättre i italienska Val di Fiemme uttalar sig inte Micael Elmblad på Ulricehamns skidgymnasium om men vad han däremot vet – av egen erfarenhet – är vilken effekt epo ger.

När Micael Elmblad studerade på GIH i Stockholm ingick han, som en av flera elitidrottare/studenter, i ett projekt där det skulle utredas om epo kunde användas som dopning. Under hösten 1989 inleddes testet under professor Björn Ekbloms ledning.

– En ny njurmedicin hade forskats fram och man misstänkte att hormonmedicinen skulle kunna användas som dopning, säger Micael Elmblad.

Micael fick 36 doser av epo under ett sex veckors-intervall och märkte en prestationshöjande effekt med en gång. Under terränglöpning med tuffa backar upplevde han hur tröttheten försvann så snart han nått backkrönet, varken stumhet eller mjölksyra uppkom. Det var en markant skillnad i hur kroppen kändes under träningspass efter han fått epo jämfört med utan epo. En del av testpersonerna fick placebo men Micael är säker på att han provade epo. Han har även kontaktat professor Björn Ekblom och fått det bekräftat.

– Min maximala syreupptagningsförmåga gick under testet upp från 77/78 till 84/85 under provperioden.

Några farhågor när det gällde medverkan i projektet hade han inte. De unga studenterna fick göra konditionstester som bara var förbehållna landslagsåkarna i vanliga fall, de fick också genomgå en mängd omfattande undersökningar på Karolinska institutet samt att de fick en summa pengar.

– Vi hade ingen aning om att epo-dopning skulle bli så stort i framtiden vid den här tidpunkten.

Bland de övriga testpersonerna fanns bland annat den tidigare skidskytten och nuvarande sportkommentatorn Kalle Grenemark och skidåkaren Per-Ola Andersson.