50 fullbordade lopp – nu kan Kjell, 74, sluta på topp

Det är trångt i målfållan när Kjell Martinsson skidar in på tiden 9.07.44. Jubilaren hinner knappt pusta ut innan han blir intervjuad i högtalarsystemet och därefter direkt slussad vidare till Mora-Nisses hus, där Vasaloppets veteranklubb har förberett ett firande.

Han tillhör nu en väldigt exklusiv skara människor. De verkliga veteranerna – som fullföljt 50 lopp i fäders spår.

– Och det blir inte mer än 50 heller. Hade jag några funderingar på att åka fler lopp innan i dag, har jag det definitivt inte nu, säger Kjell Martinsson och skär upp en bit av den tårta som tillägnats honom.

På bordet framför honom ligger en orange-marinblå mössa av klassisk luvmodell med tofs. Den ser så gott som ny ut.

– Den här fina mössan har varit med alla Vasalopp sen 1973. I början användes den väl till lite mer, men de senaste 40 åren har jag inte haft den till annat än Vasaloppet.

Ska du rama in den nu?

– Jag bränner nog upp den (skratt).

Som en hyllning till sin pappa genomförde alla Kjell Martinssons tre barn Vasaloppet under söndagen. Sonen Erik gjorde därmed sitt tionde lopp totalt, medan döttrarna Jenny och Åsa debuterade. I målfållan mötte hustrun Monica och andra familjemedlemmar upp med gratulationer.

Jenny var trots nionde och näst sista startgrupp bara drygt 38 minuter efter Kjell till Mora. Och Erik fick vänta länge på far sin vid målet, i över fyra timmar närmare bestämt.

Om ni lägger ihop era lopp en vacker dag kanske ni syskon också når 50 lopp?

– Det blir nog tufft ändå det, säger Jenny och skrattar.

Kjell flikar in:

– Erik sa en gång att han inte ska gå ner sig i Vasaloppsträsket, utan sluta i tid.

– Nej, 50 lopp är inget livsmål för mig. Det rekordet kommer han att få behålla, säger Erik och skakar på huvudet.

För pappa Kjell var söndagens jubileumslopp också det tuffaste någonsin – och han gjorde också något han aldrig gjort tidigare.

– Du, jag åt gel i dag. Jag har inte ätit det innan, har aldrig hållit på med sånt. Men i dag var jag så jädra mör att jag tänkte att jag måste göra något så att jag tar mig i mål.

– Men några bullar tog jag inte. Nej, det vill jag inte ha.

Han medger också att han kände en större anspänning än vanligt. Han som aldrig brutit ett Vasalopp och bara missat ett enda upplaga sedan 1973 – nämligen år 2020 då han ramlade och skadade sig på träning.

– Sen blev det ju Vasaåket under pandemin och så har jag åkt två Öppet spår efter det. Men nu lurade de med mig på detta.

– Jag kunde ju inte bryta i dag. På så sätt hade jag ju en jädra press, en enorm press.

Det tuffa föret, med rejält blöt snö och obefintliga spår, sög till och med musten ur superveteranen från Lid utanför Ölsremma.

– Jag tänkte nu när jag åkte, att det här är det värsta loppet jag gjort, men så kom jag på att det kanske varit lika jäkligt förr, men att man var lite yngre och starkare då. Det var lite roligare när man var topp 500, det var jag ganska många gånger.

– Nu är jag för dålig. Jag har tränat 65–70 mil i vinter. Ändå håller man på i nio timmar. Då undrar man ju hur länge man hade hållit på annars.

Även om Kjell Martinsson är bestämd med att det inte blir några fler niomilalopp, räknar han med att ganska snart resa tillbaka till Mora.

– Jag får väl åka på årsmötet för veteranklubben i september. Jag var där när jag åkt 30 och 40 lopp också.

Vad ska du göra med all tid du får över nu?

– Du, det finns hur mycket som helst att göra. Det är jag inte det minsta orolig för.

Fotnot: Bygdens andra Vasaloppsveteran med stort V, Börje Enander, gjorde sitt 49:e lopp vid Öppet spår förra måndagen. Nästa år kan det bli jubileum även för honom.