Sven i macken drar sig tillbaka

Dagen till ära står det gula och blå blommor på bordet nere kaféet. Sven hämtar koppar i köket. Mitt på bordet står en maffig smörgåstårta. Medan vi väntar på att kaffet ska bli klart bjuder Sven på några återblickar från sitt yrkesliv.

– Jag började här när jag var 14 år. Det var Karl-Evert som frågade mig om jag hade nåt jobb nu när jag skulle sluta skolan. Inte det? Kom ner då, sa han.

Och Sven, som tidigt visat intresse för bilar, tvekade inte. Han såg det som en utmaning.

– Bilarna var inte så invecklade på den tiden. Då såg man vad som var fel. Så är det inte i dag.

Hade han då någon utbildning för jobbet? Inte alls.

– Jag är självlärd. Enda utbildningen till detta fick jag i lumpen några år senare, där jag gick på mekanikerskola, säger han.

Efter anställningen på macken i unga år har det bara rullat på. Dagarna har gått och veckor lagts till veckor. Och plötsligt en dag är dags för pension.

– Samma jobb i 50 år, jo du, säger Sven Isaksson.

– Att jag stannat kvar beror på variationen i jobbet. Nya saker varje dag. Och så träffar man en massa människor. Det har aldrig känts tråkigt.

Kaffet serveras. Vid bordet sitter även Ola Isaksson, delägare i firman samt Annica Gunnergren, som är anställd. Kunden Göte Viktorsson är också med på ett hörn.

De skrattar gott på frågan om hur man nu ska lösa det med ersättare, när Sven slutar.

– Det är väl inte helt omöjligt att vi hittar någon annan, låter Ola Isaksson meddela med ett snett leende.

– Ingen är oersättlig, konstaterar huvudpersonen själv.

Som inte utesluter att han kommer att titta in någon gång framöver ”för att se att de sköter sig”.

I övrigt kommer han att ägna mycket av tiden åt sina stora intressen, jakt och fiske.

– Och så har jag frun, barnen och barnbarnen, alla samlade här i Blidsberg. Allt som är viktigt finns runt omkring mig, säger han.