Sven har nått sitt julottemål

– Ja, det blev lite som ett mål för mig. Att jag gärna ville hålla 50 julottor, för att se om jag klarade av det, säger Sven Skullered efter lördagens predikan i Södra Vings kyrka

Betyder det att det inte blir några fler nu då, nu när du nått ditt mål?

– Det vet jag inte. Om jag blir tillfrågad så är det kanske inte omöjligt, men jag kanske inte kommer anstränga mig för att få hålla fler, om man säger så.

Sven Skullered är pensionerad kyrkoherde. De sista åren i tjänst gjorde han i Tynnered, Göteborg. Men sin farfars gård i Grovare har han som fritidsbostad och där tycker barn och barnbarn om att fira jul. Därför blev det naturligt att hålla den sista julottan i Södra Vings kyrka.

Vän av ordning konstaterar att för att kunna hålla 50 julottor, som i Svens fall, måste han ha blivit präst väldigt tidigt. 20 år gammal närmare bestämt.

– Jag hade läst teologi ett år på universitetet i Uppsala. På den tiden hölls det julottor i varje kyrka, vilket innebar att alla tillgängliga behövdes. Man får bara hålla i mässor efter att man blivit prästvigd, men för att bara predika, som det handlar om i en julotta, gick det bra för mig att hoppa in.

Men först fick han ansöka om tillstånd hos biskopen. Det gick bra.

Nu, konstaterar han, är julottorna inte lika vanliga längre. Nu blir midnattsmässorna allt mer populära. Kanske är det påvens direktsända midnattsmässa från Rom som påverkat oss svenska lite.

– Tiderna och sederna förändras.

Vad är det som är som är så speciellt med julottor?

– Det är en gammal svensk tradition som har rötter ända ner till bondesamhället då de hölls vid 4-5-tiden på morgnarna för att bönderna skulle hinna hem och mjölka. Det är speciellt. Det här med att åka släde till julottan tidigt på morgonen och så.

Och för dig personligen, vad är det som gör julottorna speciella?

– Att gå upp i mitt i natten, som man upplever det den här årstiden, och åka iväg på gudstjänst och möta Jesusbarnet och de som hyllar honom, precis som herdarna. Det är fint.