Nöjd busschaufför blir glad pensionär

Sista dagen på jobbet får Olle Broberg presenter av "sina" elever och själv delar han ut choklad. I augusti ska han gå i pension och innan dess är det sommarlov som hägrar. Vi är på väg upp till Galtåsen för att hämta två av Olles elever. Den ena flickan som går på särskolan inne i Ulricehamn började Olle att köra när hon var fyra å och nu har hon hunnit bli 22 år.

– Jag har ungar vars mormödrar jag också skjutsat till skolan, skrattar Olle Broberg.

Han tog över sin fars taxiverksamhet i Liared 1970 och sedan dess har han hållit på. Främst har han kört skolbarn längs de slingriga, krokiga vägarna i kommunen, men han har även kört en del vanlig taxi. I år är första gången som han inte är med och upphandlar för att få nytt förtroende nästa år.

– Det känns lite konstigt, men det är tidens gång. Egentligen är det nog ganska lagom, säger han.

Hans arbetsdag börjar tio över sex på morgonen och kanske är det de tidiga mornarna som han kommer att sakna minst.

– De säger att de bara är de första 30 åren som det är svårt att gå upp så tidigt, men jag tycker att det fortsatt, skrattar han.

Olle Broberg verkar vara en man som är väldigt tillfreds med sitt liv. På frågan om vad han tycker är bäst med jobbet svarar han att han tycker det är trevligt att vara på vägen, att han tycker om skiftningarna i naturen och att få vara med om den processen varje dag.

– När snön försvinner härifrån till exempel, säger han när vi passerar en liten sänka med en bäck uppe på väg mot Galtåsen, då vet man att det inte finns snö på något annat ställe i kommunen. Det här är alltid det sista som går.

De elever som han skjutsar när UT är med verkar inte ställa till några problem. Faktum är att det är knäpptyst i bussen.

– Vi pratar inte mycket, nej. Vi är lite sega så här tidigt, säger Julia Axelsson.

Undrar om det är någon skillnad på skolelever förr och nu och om eleverna blivit stökigare, men det tycker inte Olle Broberg. De är ungefär på samma sätt. Och under alla sina år i skolbussen har han faktiskt inte råkat ut för en enda olycka.

– Det är ju det man är rädd för annars, att det ska hända barnen något.

Han har kört på en älg en gång och två kattungar vid ett tillfälle.

– Det var ju lite trist att behöva gå ut och slå ihjäl kattungarna medan barnen satt i bilen.

Hans skolelevers föräldrar brukar säga de kan ställa klockan efter Olle. Han är alltid i tid.

– Nu går det väl an, när jag inte kör så många, men om jag ska stanna vid 20 ställen och blir en minut sen på varje så fungerar det ju inte.

Sjuk har han heller aldrig varit. En gång på 40 år hade han kallat in en ersättare eftersom han själv var dålig, men just den dagen blev det sådant oväder att skolan blev inställd.