Martin sadlar om igen

För nästan två år sedan var Martin Tahmasebi en av cirka 20 personer som blev uppsagda från Emballator. I samband med uppsägningen fick han kontakt med en så kallad jobbcoach, som skulle hjälpa honom tillbaka till arbetslivet igen.

– Jag kom bra överens med den killen och jag insåg att jag inte passade så bra i produktion. Det produceras tillräckligt med prylar utan mig, säger Martin.

Men för invandrare som är äldre än 50 år är det svårt att få jobb, konstaterar han. Och att komma in i ett helt nytt yrke när man inte har svenska som modersmål är ännu svårare.

– Det är inte svårt att läsa eller skriva – men det tar tid!

1989 kom Martin till Sverige för första gången. Då hade han jobbat som brandofficer på en oljeplattform i Persiska viken i tolv år. I Iran hade han varit illa ute ett par gånger för sina politiska åsikter och gav till slut upp förhoppningen om att kunna leva ett normalt liv i sitt hemland.

Den första tiden i Sverige drömde han om att kunna återuppta sitt yrke här eller kanske på en oljeplattform i Nordsjön, men eftersom det då krävdes svenskt medborgarskap, vilket tog flera år för Martin att få, slog han det ur hågen. Idag gör svenska räddningstjänsten så mycket mer än bara släcker bränder, att han tycker att han är för gammal för att klara av det. Att köra taxi däremot, lät både roligt och spännande. Jobbcoachen var en bra hjälp och kunde lotsa Martin rätt när det gällde utbildning.

– Först tog jag taxikort. Det behöver man om man ska köra taxi. Ska man köpa en taxi och starta eget företag krävs ytterligare utbildning för att få ett så kallat trafiktillstånd. Så då läste jag till det också och gjorde ännu ett trafikprov. Nu är det lite drygt en månad sedan allt blev klart.

Nu har Martin en miljöklassad bil. Han har köpt en Saab för att stötta det luggslitna bilmärket.

– Kan du fatta, arbetarna fick ingen lön – det är inte alla som har en buffert på 20 000 kronor!

Nu har han förhoppningar om att kunna få köra sjukresor åt Västtrafik, men det blir inte förrän nästa år, så nu funderar han på hur han ska klara sig fram tills dess.

– Min fru jobbar mer än heltid så att vi ska klara oss och jag har börjat bearbeta företag för att få in en fot. Jag är inställd på att jobba jämt. Helger, kvällar, nätter och vardagar, och jag gillar att träffa folk och prata med unga som gamla. Nu gäller det.