Maria Palm vågar pröva nya vägar

Redan i tjugoårsåldern startade Maria Palm och en kompis eget gym, eller workout-studio som det hette då. Kickis och Marias hette den och låg i en rivningskåk där Kullens numera står. Studion var längst upp under takåsen och hoppade man för vilt så slog man huvudet i taket.

– Det är oerhört lärorikt att starta eget företag. Man får ett helhetstänkande och ett ansvarstagande på ett annat sätt, säger Maria Palm.

Kickis och Marias såldes efter tre år men Maria och Kicki jobbade ändå kvar en tid. Sedan startade Maria och hennes man Stefan ett nytt gym och tillika klädbutik med egenproduktion.

– Stefan ägde butiken och klädtillverkningen där jag jobbade. Mitt fokus låg på egenproduktion. Denna produktion låg i anslutning till gymmet som vi drev ihop. I ett av rummen satt vi och sydde och sedan kunde man gå in och köra ett träningspass. Det var inte så dumt, säger hon.

Butiken hette Billighetskompaniet. Stefan bestämde sig så småningom för att sälja och Maria valde att börja läsa, först på komvux och sedan på bibliotekshögskolan i Borås.

– Jag hade haft lite funderingar åt bibliotekariehållet, men skrämts av låglön och smal marknad, men just då kom det en variant av utbildningen som handlade om internet, som jag inte visste vad det var för någonting, men jag kände att det här är bra, det här kan nog vara någonting för mig, säger hon.

Hon gick på högskolan i två år och jobbade sedan där i tre år efter avslutad utbildning bland annat med att fixa till högskolans hemsida.

De senaste elva åren har Maria Palm arbetat med kvalitets-, utvecklings- och informationsfrågor på barn- och utbildningsförvaltningen i Ulricehamns kommun, men är nu tjänstledig och jobbar halvtid som bibliotekarie i Timmele på Ätradalsskolan. Hon hade varit dryga tio år på sitt jobb och började känna för att göra något annat.

– Jag tänkte att jag kanske skulle börja läsa till något nytt... läsa är en tillflykt för mig... men sedan kom jag på att jag kanske faktiskt skulle pröva på att jobba som bibliotekarie eftersom jag är utbildad till det och så kom det här vikariatet. Jag tänkte att det måste ju vara meningen.

Jobbet som bibliotekarie är en utmaning. Det är mycket nytt och rent känslomässigt är det mer upp och ned. Hon tycker att kontakten med ungdomarna är rolig och ser sig själv mer som en förmedlare än någon som ska kunna alla svar.

– Jag var orolig först för jag tycket inte att jag kunde tillräckligt om barn- och ungdomslitteratur, men nu har jag sagt till mig själv att jag får ge det lite mer tid, säger hon.

En annan positiv del av jobbet, lite oväntat kanske, är att ta emot alla leveranser av nya böcker och tidningar som kommer till skolbiblioteket.

– Ja, jag får ju öppna allt. Det är lite som att få paket, skrattar hon.