Lennart blickar helst framåt

Men nu är det ju så att Lennart Hagberg från Götåkra inte bara är välkänd för sina tvärsäkra börsanalyser på stans bank. Han är ju musiker också. Dessutom i det som en gång var Bengt Hennings, som i ny tappning klarade sig ganska bra i SVT:s Dansbandskamp härom året.

– Jag lade av med Bengt Hennings 1989. Då hade vi haft många år då vi for runt i landet och på några ställen hade vi stor publik. Det var många ute och dansade på den tiden. Det var roligt.

Lennarts instrument var basen. Varför just bas?

– Det behövdes väl någon som kunde spela en sådan, och jag var ju lillebror så att ?

I samband med den första spelningen i en liten bygdegård utanför Marbäck köpte han en Höfnerbas, den fiolformade, som senare blev känd som Beatles-basen. Bandet tränade i 14 dagar och sedan fanns det en repertoar. Lennart var 13 år och den hösten vann The Sunshines en amatörtävling som hölls på Ulricehamnshotellet. Basen byttes dock ut efter ett tag. Strängarna gick av. En varje spelning. Eftersom gaget inte var så högt gick det inte ihop sig med strängkostnaderna så det fick bli en ny, en Burns istället. Men den var alldeles för tung för Lennart.

– Den var tung som bly. Och eftersom jag var liten till växten var det egentligen ingen lämplig bas för mig. För att klara av en hel spelkväll med den stora basen hade jag ett mycket tjockt lager skumgummi under axelremmen.

Några år senare köptes hotellet av Inger Berggren och när hon och Carli Tornehave skulle ut på turne fick The Sunshines följa med. För säkerhets skull engagerades en erfaren trummis, Gusten Arturén. Det genidraget skulle få det hela att svänga.

– Den turnén blev en brytpunkt för oss när det gällde vårt musikval framöver. Fram tills dess hade vi spelat brittisk pop. Nu skolades vi in i en dansantare, mer mogen musik.

Det var 1967 och The Sunshines blev plötsligt Bengt Hennings. Det var sommarlov och det blev turné över hela Sverige. Han och en annan bandmedlem, Henrik Madar, fick gå till rektorn på gymnasiet och be om en senare terminsstart för att hinna med att göra färdigt sin turné.

Men dansbandsmusik blev det inte på allvar innan en bit in på 1970-talet. Då blev det mer Vikingarna och många spelningar uppåt Skaraborg där det dansades mycket.

Hösten 1980 kom Lennart till banken. Då hade han en examen från Handels i Göteborg och varit kamrer i Tranemo och Grimsås. I Ulricehamn behövdes det så småningom någon som kunde syssla med värdepapper och aktier. Jobbet blev Lennarts.

Men nu är det inte aktuellt med värdepapper längre. Från och med fredag är han fri att disponera sin tid precis som han vill:

– Jag och brorsan har vår föräldragård ihop och nu hoppas jag kunna göra en del av arbetet där. Det handlar om gallring och röjning.

– Jag har valt att gå i pension i förtid. Jag vill kunna vara lite i farten när jag har orken kvar. Och när nu möjligheten fanns så tyckte jag att jag kunde ta den.