Lars Mogren - en forskare mitt i spenaten

När UT träffar Lars Mogren, som bor och forskar i ämnet baby leaf-spenat i England, är han på tillfälligt besök hos föräldrarna i Lerbäck, vid sjön Tolken.

– Det var här allt började, säger Lars, och lutar sig bekvämt tillbaka i trädgårdsstolen kisandes mot vårsolen. Han syftar på intresset för natur, växter och odling. Det är svårt att misstro Lars eftersom det prunkar i såväl rabatter som odlingsbäddar och växthus på lantstället vid Tolken, som på senare år blivit föräldrarnas permanentboende.

Det var alltså här du kom på att du ville bli hortonom*?

– Intersset för växtlighet och odling har väl alltid funnits, men yrkesbenämningen "hortonom" kom jag inte i kontakt med förrän jag konsulterarde en yrkesvägldeare på Tingsholm efter avslutad militärtjänstgöring. När det stod klart för mig vad en hortonom sysslar med kände jag dock att det skulle passa mig perfekt.

Så vad gör en hortonom, då?

– "Hortus" betyder "trädgård" på latin och "nomus" betyder "den som vet något". Jag sysslar alltså med trädgårdsvetenskap. Ordet "trädgård" för kanske tankarna till den lilla plätt som brukar omgärda villan, men på Sveriges Lantbruksuniversitet, där jag utbildade mig, fokuserar man mer på storskalig odling för kommersiellt bruk.

Om vi backar lite i tiden - vad gjorde du som skolgrabb i Ulricehamn?

– Det blev mycket badminton. Tre kvällar i veckan ägnade jag mig åt den sporten. Antingen spelade jag själv eller så agerade jag tränare för yngre spelare. Vidare spelade jag tvärflöjt i Ulricehamns blåsorkester. Lite senare, när jag studerade till hortonom, arbetade jag som lantbrevbärare om somrarna för att dryga ut ekonomin.

Nu är du agronomie doktor i trädgårdsvetenskap. Vad är det bästa med det?

– Man tillfredställer sin egen nyfikenhet och får utforma sina egna forskningsprojekt. Dessutom känns det bra att ta fram odlingsbetingelser som både är miljövänliga, hälsosamma för konsumenten och kostnadseffektiva för producenten.

Vari består svårigheterna?

– Det är svårt att få finansiärer till forskningsprojekten. Man måste skriva ansökningar som beskriver hur framgångsrikt resultatet kommer att bli innan man ens påbörjat forskningsprojektet, skratt.

Upp till bevis! Hur ska man egentligen odla gul lök för att öka dess antioxidantinnehåll?

– I början av odlingsperioden ska löken ha mycket näring. Sedan ska man strypa åt näringstillförseln och "svälta" löken innan den skördas. Däremot ska den ha mycket ljus precis innan skörd. Då bildas det nyttiga, gulbruna färgämnet quercetin.

– Hemligheten bakom lökens välbefinnande är densamma som för människan - stress i lagom mängd och vid rätt tidpunkt, avslöjar Lars.