Hjärtstartaren, Göran och David räddade Svennis

I närheten fanns jobbarkompisarna Göran Larsson, som jobbat ihop med Svennis i 40 år, samt den lite yngre David Molarin, som hjälptes åt att hålla ett extra öga på Svennis. Det började närma sig lunch och Göran skulle precis avsluta det han höll på med för att köra hem sjuklingen.

Plötsligt ligger Svennis på golvet.

Den som först upptäckte Svennis på golvet skrek ”ring ambulansen”, David sprang fram till Svennis och började med hjärt- och lungräddning, som han lärt sig under hjärtstartarkursen i april. Han konstaterade att Svennis inte andades och inte hade någon puls.

Tiden stannade och tryckeriet blev tyst. Nu stod ett liv på spel. ”Det är bättre att göra någonting än ingenting, de första tre minuterna är avgörande” upprepade David tyst för sig själv och började med hjärtkompressioner och inblåsningar.

David hann med ett par inblåsningar innan Göran var på plats med hjärtstartaren på golvet bredvid sig. Svennis kläder klipptes upp efter att ordet ”sax” vrålats ut i tryckeriet. Det fanns en i hjärtstartaren, men den missades i tumultet. Så fort maskinen var ansluten via två stora klisterlappar på Svennis kropp, talade den om vad David och Göran skulle göra. Det tog ungefär 30 sekunder. Maskinen meddelade att kroppen behövde elchocker, Svennis hann få totalt två innan ambulansen kom till platsen, i kombination med Görans inblåsningar och hjärtkompressioner. Ju längre tiden gick, desto hårdare meddelade maskinen att Göran skulle trycka när han gav kompressioner. Kompressioner innebär att man trycker ner bröstkorgen cirka fem till sex centimeter med raka armar. Det var oerhört tungt och Göran tänkte vid något tillfälle att nu måste ambulansen komma, ”för jag vet inte hur länge till jag orkar”.

Vid något tillfälle verkade Svennis komma tillbaka, men föll bort lika fort igen. När ambulansmännen tagit över kickade Svennis hjärta igång och han minns själv att han vaknade med huvudet fastspänt på ambulansbåren i LH-trycks entré. Vad hade hänt?

Sedan gick det fort till sjukhuset i Borås. Lika snabbt blev han opererad för den hjärtinfarkt som drabbat honom. Ganska exakt klockan 12 blev han hämtad i Ulricehamn. Strax efter klockan 15 var han uppe på avdelningen i sjukhuset och jobbarkompisarna kunde åka in med kläder och glasögon till en nyopererad och vaken Svennis.

Kvar på tryckeriet fanns Göran och David. Uppskakade. Ordentligt. Hade de gjort rätt? Vad hade egentligen hänt? David stannade kvar ett par timmar, sedan åkte han hem och vilade sig en stund. Göran jobbade klart och på kvällen drog han en lättnadens suck. Det hade ju gått bra!

Idag, några veckor senare, är de evigt tacksamma för utbildningen de gick gå tidigare i år, genom projektet Hjärtsäkert Ulricehamn, och att det fanns en hjärtstartare på plats på LH-tryck.

– Jag bara hoppas att det finns en sådan i närheten och någon som kan använda den, om det skulle drabba mig en gång.

Detsamma tycker Göran. Ett hjärtstopp kan drabba vem som helst. Liten som stor. Då måste det finnas någon som vet hur man gör.

Lika glad är Svennis, även om han fortfarande är väldigt trött efter det som hände.

– Ja, det ska tydligen till mer än cancer och ett hjärtstopp för att ta kål på mig, säger han lite skämtsamt.