Göran håller takten

Runez Rock är ett begrepp i bygden sedan många år tillbaka. Bandet startade 1987 och några år senare kom Göran Lidh med som trummis. Ett ”Z” i slutet brukar skvallra om en viss musikstil.

Han skrattar och förklarar:

– Men vi är inget dansband på det viset. Vi spelar allt från Sven-Ingvars till AC/DC.

Att spela på ställen som After Ski på Isaberg och hotellet i Svenljunga ger inte så många grou-?pies, få autografjägare och plus minus noll på kontot. Men det är okej, menar Göran:

– Vi har en hobby som inte kostar något. Om man ser dem som håller på med jakt, golf eller något annat så får de ju lägga ut en massa pengar hela tiden.

Betalningen är istället glädjen för både dem själva och deras publik. Göran tycker fortfarande det är värt att åka iväg med grabbarna 15 timmar en fredag eller lördag:

– Det är fortfarande lika roligt att spela. Men det är jobbigt när man har spelat färdigt och ska packa ihop grejerna. Sen ska vi åka hit och packa ur grejerna också.

”Hit” är replokalen i källaren på Grimsås bygdegård som ligger centralt för de sex medlemmarna i bandet. Man begränsar sig till i snitt två–tre spelningar per månad och då kommer Göran oftast hem strax innan natt blir morgon.

Han spelar lite keyboard och gitarr för husbehov, men trummorna har varit nummer ett hela vägen:

– Jag satt hemma och slog på allt som fanns i huset, och byggde egna trumset. Jag tog varenda klädgalge med byxhållare, ryckte loss pinnarna och satt och slog med dem. När jag var 14 år köpte jag mitt första trumset och nu är jag inne på sjätte uppsättningen.

Men nästan lika mycket tid som Göran sitter vid trummorna är han i Nittorps ishall. Sonen Philip spelar i ett ungdomslag där Göran är ledare. Han hjälper också till med musiken vid A-lagets matcher. Ofta tillbringar han flera dagar i veckan vid olika isrinkar i bygden.

Nittorp är ett begrepp inom svensk hockey för dess fina ungdomsverksamhet.

– Klubbens filosofi är att alla ska få vara med och spela lika mycket. Vi toppar aldrig några lag utan går runt hela tiden på alla spelare.

Sonen har ärvt pappas musiksmak. De har varit i väg några gånger och tältat på rockfestivalen Sweden Rock.

Görans favoritmusik finns bland de traditionella hårdrocksband han växte upp med på 70-talet som Deep Purple, Thin Lizzy och Whitesnake. Som många andra barn på den tiden följde han slaviskt hitlistorna på radion. Han satt med mikrofonen framför tv och spelade in på en bandspelare.

Han menar att den tidens musik inte kommer att göras igen.

– Det var bättre musiker förr och folk lyssnade noggrannare på musiken. En skiva var man rädd om och man kunde sitta i flera timmar och läsa på konvolutet. I dag spelar man in musiken på en dator i ett musikprogram. En låt är poppis i en månad och sen glöms den bort.

För några år sedan var Göran med i Sikta mot stjärnorna i TV4 där han härmade Thomas Di Leva.

– Jag tyckte han var så dålig så jag gjorde parodi på honom ibland när vi hade fest. De andra tyckte jag gjorde det bra och anmälde mig till tv-programmet. Men det var bara en kul grej.

Vid finalen i melodifestivalen fanns det med både låtskrivare och artister från Dalstorp. Göran känner dem väl, men ser sig inte som en del av ”musikundret” i samhället.

Det finns inte heller någon dröm att spela på heltid.

– Nej, hade vi varit 20 år kanske, men inte nu längre. Vi spelar för att det är skoj och kör mer spontant. Vi kan stoppa in en extra refräng eller ett extra solo om vi vill och då blir det roligt på ett helt annat sätt.