Från punkrebell till klassisk musiker

– Det är en bjärt kontrast mellan punk och klassiskt. Det klassiska ska vara välpolerat och uppnå ideal perfektion. Punken däremot går ut på att spela "skitigt", säger Ragnar Bern.

2006 var punkbandet Snorting Maradonas på tidningarnas löpsedlar.

– Vi skrev något om Maddes urringning och att Silvias dialekt gjorde kungen upphetsad i en av låttexterna. Det ledde till löpsedlar som: "Hovet rasar mot västsvenskt punkband". Det var en fantastiskt bra publicitet, folk laddade ner musiken på hemsidan och vi fick skivkontrakt.

Att Ragnars musikaliska inriktning sedan ändrades drastisk började under tiden som musiksoldat i lumpen.

– Jag tröttnade aldrig på punken. Men när jag fick svårt att få permission för punkspelningar, närmade jag mig den klassiska musiken mer.

Hans huvudinstrument är slagverk, varav vibrafonen, ett tangentinstrument stämt som en xylophone, ligger varmast om hjärtat.

– Uttrycksmöjligheterna på vibrafon är oändliga. Det är ett stort dynamiskt spann, och klangen är magisk.

Förutom att spela slagverk komponerar Ragnar musik. När han hör en melodi i huvudet skriver han ner den i noter.

– Sedan fortsätter jag nynna i huvudet och skriver ner fortsättningen, tillslut har jag en hel låt.

Det låter enkelt, men faktumet är att Ragnar jobbar stenhårt för att ständigt utvecklas som musiker. Nästan varje morgon stiger han upp klockan sex, en vana han har sedan tiden på folkhögskola, och från lumpen. En hel dag övar han i snitt sex- åtta timmar, "effektiv tid".

– Då räknar jag inte in raster och sådant, utan den tiden när jag enbart spelar. Det kan låta som att man är någon sorts "übermench", men allt går ut på att det ska låta bra musikaliskt.

Ragnar kan dra tydliga paralleller mellan rollen som egenföretagare och musiker.

– Spelet blir ens företagande, och på samma sätt som egenföretagaren måste vara disciplinerad och målinriktad måste musikern vara det.

Inspirationen till sin musik får han främst när han är ute och joggar eller promenerar. Han inspireras även av andra musiker.

– Youtube är en enorm inspirationskälla. Jag ser en del klipp, sedan sover jag på saken och efter ett tag kanaliserar det sig till ett musikstycke.

Hans musik har bland annat spelats upp på tidigare folkhögskolor. Han har dessutom skrivit arrangemang till musikaliska vänner, och i slutet av juli framförde han en egenkomponerad musikgudstjänst i Ulricehamns kyrka, för en fullsatt kyrka.

– När jag komponerar tänker jag: "det här vill jag höra", och sedan när jag gör det är det en enorm kick. Musiken har vandrat från hjärnan, pennan och sedan ut till åhörarna. Då är man extremt nöjd med sig själv. säger Ragnar.

Om fem år ser han sig själv främst som solist och frilansande musiker.

– Då kan jag leva på att skriva och spela musik med de musiker jag själv väljer, säger Ragnar.

Innan den tvååriga utbildningen i Köpenhamn tar fart beger sig den blonde, gängliga killen iväg till Egypten för att undervisa i västerländska rytmer. De senaste två åren har han studerat musik på Sundsgårdens folkhögskola i Helsingborg, där han även har lett ett insamlingsprojekt. Pengarna har gått till den självförsörjande byn Anafora i Egypten, och täcker nu resan för två lärare och två elever från skolan.

– Anafora är som en oas i öknen, där hålls årligen utbildningar i bland annat mänskliga rättigheter, och även i musik. Det ska bli oerhört lärorikt, säger Ragnar.