En man med tusen järn i elden

Han är en av dem som planerar hur tandvården i regionen ska se ut. Vad vi har råd med och vad vi inte har råd med och försöker se till att resurserna blir någorlunda rättvist fördelade mellan kommunerna.

– Det är ingen som jobbar med tandvård som förstår varför vi inte har tandvård på samma villkor som vi har läkarvård. Det är ett politiskt beslut och det är bara att gilla läget.

Christer Ström, 64 år, och boende i Timmele har jobbat inom tandvården hela sitt liv, men ville egentligen bli yrkesofficer från början, precis som pappa.

– Pappa var smartare än jag och förstod precis vart åt det lutade med försvaret redan då. När jag kom med ansökningshandlingarna rev han sönder lappen med orden: ”Det finns nog med knektar i släkten.”

Då 1967, var Christer Ström inte myndig ännu, det blev man inte förrän man fyllde 21, så det var bara att rätta sig efter pappas vilja och Christer blev tandläkare i stället. Först allmäntandläkare, sedan specialist inom käkkirurgi. Rent praktiskt innebär det att han bland annat hjälper till med visdomständer, käkförflyttningar och tandlossningsproblem.

Han var klinikchef på tandkirurgen i Borås ända tills en hjärtinfarkt för två år sedan, men efter sin sjukdom har han minskat sin arbetsbörda något och arbetar nu med utveckling och som handledare och föreläsare på tandläkarlinjen. Hjärtinfarkten blev mer ett uppvaknande för Christers hustru än för honom själv.

– Det var väl som alltid när man blir sjuk att man ligger där och tänker att bara jag blir frisk så ska jag lägga om livet, men efter några månader så är allt som vanligt igen, säger han.

Men hans fru Christina inflikar.

– För mig var det som om någon slagit mig med en klubba i huvudet. Jag insåg att livet kan ändras, att det vi har kan ta slut, säger hon.

– Du är mer mån om mig numera än jag är själv, säger Christer fundersamt.

Trots att han släppt jobbet som klinikchef, så har han inte dragit ned på det frivilliga föreningsarbetet som han ägnar sin fritid åt. Otaliga är de styrelser där Christer Ström har sina fingrar med i spelet. De som ligger honom närmast hjärtat är ändå två av dem, som båda har anknytning till det militära: Han sitter i styrelsen för Älvsborgs regementes kamratförening och som ordförande i arbetsgruppen för ett försvarshistoriskt museum i Borås. Under samtalet framträder bilden av en nästan hysteriskt aktiv man. På frågan hur länge han kan lata sig skrattar han och säger:

– Det här är pappas förbannelse, att man hela tiden måste vara nyttig. Jag mår fruktansvärt dåligt när jag inte gör något.

Sen skrattar han igen och fortsätter:

– Därför är jag som du för står lite orolig inför pensionen, men som tur är har jag mitt forskningsprojekt som jag tänkte jag skulle bli klar med. Ett arbete om narkostandvården i Västra Götaland, misshandelsskador, utvärdering av problembaserad inlärning inom käkkirurgi och kvalitet inom specialisttandvården...