En man i sina bästa år

Det ska bli fest för Gösta Johansson den 16 december. På Logernas hus i Ulricehamn eftersom Gösta större delen av sitt liv varit anhängare av Druidorden både som ämbetsman, skattmästare och yttre vakt. På hans vardagsrumsvägg hänger ett porträtt som hans sambos son målat. Det föreställer Gösta i full druidmundering.

Kanske förleds man att tro att Gösta Johansson för den skull skulle vara lite otillgänglig, hemlighetsfull och ?hmm?stel, men ingenting kunde vara mer fel. Det är samme man som med något stapplande steg tar sig över golvet för att visa mig ett diplom. Ett diplom som mästare i marockansk magdans . Häftat vid sidan av diplomet sitter ett foto på en ung Gösta med tvättbrädsmage och magdansösdräkt.

– Det var alltid full rulle hemma med folk och fest. Både jag och min sambo gillade att resa. Hon hade en lägenhet på Kanarieöarna och visst var vi där ibland, men oftast så åkte vi runt till andra ställen, säger han.

Han är en väldigt social person Gösta Johansson. Det är umgänget med andra människor som han verkar ha värdesatt mest i livet för när jag frågar honom om hans arbete, vad han tyckte var roligast med det, så blir han tyst en stund men svarar sedan.

– Ingenting egentligen. Arbete är arbete.

Fast sedan kryper det förstås fram att jobbresorna för textilfabriken Welanders ibland tog honom på mannekänguppvisningar som i och för sig inte var helt fel och på en och annan arbetsmiddag med champagne. Inte illa för en arbetargrabb som bott hela sitt liv i samma kvarter bakom Bogesunds väverier.

– Jag började i skolan 1917 i det som nu är museum. Vi hade utedass och en fröken som fjäskade för de rika och gav alla frågor åt dem, så jag blev kvarsittare första året. Sen bytte vi fröken och då blev det lite ordning på mig också, säger han.

Efter de två första åren i skolan började han på Bogesundsskolan som då kallades Storskolan. Gösta Johansson var en av de kortaste killarna på skolan så han blev per automatik den som de andra ville testa sina krafter på.

– Men jag var snabb och smidig, oftast vann jag.

Efter sex års skolgång var det färdigutbildat och Gösta Johansson fick sitt första jobb på lådfabriken som låg en bit söder om där reningsverket ligger idag. Här gjorde man glasspinnar och tandpetare som exporterades till Kina.

Några år senare fick Göstas bror in honom på Welanders fabrik och här jobbade han hela sitt liv som lagerhjälp, lagerbokhållare och lagerchef.

– Jag var direktör ibland och springpojke ibland, säger han.

1954 gick Gösta Johansson med i druidorden och han går fortfarande varannan torsdag på deras möten. Här träffar han en massa folk och har roligt och räknar man har han nog gått på sammanlagt 970 möten.

–Tja, känner jag mig som jag gör nu kan det nog bli över tusen tror jag. Men det är konstigt att jag blivit så här gammal för jag var sladdbarn och liten tillväxten och har haft ett litet hjärtfel, säger Gösta.