Annica bytte el mot garn

Nu är det uppackning av garner i olika material och färger i Gällstad som gäller. Sida vid sida arbetar de, hon och sambon Peter, ett par som träffades på en dans i Lillsjön när de var riktigt unga, men som gick skilda vägar en liten tid senare för att träffas igen ganska många år senare. När Annica slutat skolan flyttade hon till Stockholm där hon började arbeta som journalist för tidningen Affärsvärlden bland annat. Åren gick och till slut hamnade hon på Vattenfalls kommunikationsavdelning där hon klättrade på karriärstegen. Det blev chefstitel efter chefstitel, ända tills hon kom till en punkt där hon bestämde sig för att hoppa av. Ständiga resor runt i världen, en komplicerad företagskultur och kontorspolitik fick henne att tröttna.

– Befinner man sig tillräckligt högt upp i hierarkin får man spela spelet oavsett man gillar det eller inte.

Annica stickade och sydde en del kläder i sin ungdom och hennes mamma stickade modeller till garn- och stickmönsterföretaget Marks och Kattens katalog så idén föddes så småningom att starta en modern garnbutik. Med kompletterande försäljning på nätet.

Skönt, tycker hon. För att inte säga härligt! Här är det bara hon och garnet. Inga chefer, inga anställda att tänka på – och så himla häftigt att få jobba med saker som folk blir glada av!

Annica ser inte bara det traditionella handarbetet framför sig, utan hoppas mycket på den moderna stickningens vindar som sveper över internet i allmänhet och Sverige i synnerhet.

– Idag är det vanligt att man letar efter stickmönster med hjälp av Google och köper garn via nätet. Och jag ser liksom inte bara stickade tröjor framför mig, utan kanske också puffar, mattor, mössor med mera.

Sonen Tom har flyttat till Gotland och hans kompisar stickar. Bland dem har nu Annica tagit reda på vad en modern stickare vill ha. Några Stockholmskompisar håller på att hjälpa henne att bygga garnbutiken på webben. Så det rullar på. Om några veckor ska hon kunna låsa upp dörren på Boråsvägen. Peter gissar att det blir inom två veckor, medan Annica gissar att det nog kommer att ta lite längre tid. Det är ganska mycket att lära sig och sätta sig in i, även om man jobbat med butik tidigare, som faktiskt Annica gjort under sina år i Stockholm.

Lägenheten i Stockholm har hon kvar, men i övrigt har hon helt lämnat storstadslivet bakom sig. Inget stort steg att ta egentligen, konstaterar hon, för tanken på att flytta tillbaka till sin barndomsbygd har nog alltid funnits där. Men saker har kommit i vägen hela tiden.

Men nu är Tranemotösen alltså tillbaka. Fast i Ulricehamn. Och som sambo. På heltid.