Alltid med utbildning i fokus

Det var i början 1990-talet Najwa Sader, hennes man och deras två barn lämnade ett krigshärjat Libanon, för att kunna leva i fred och ge sina barn en utbildning. Det skulle vara möjligt i Sverige, hade det hört. Att Sverige dessutom hade ett kungapar, tyckte Najwa var riktigt spännande.

– Det var annorlunda för mig.

Hon förväntade sig inget. Eller kanske det värsta. Men beslutet att lämna sitt hemland var fattat enbart utifrån barnens bästa.

Den första tiden i Sverige tillbringades på en flyktingförläggning i Ljungskile. Det var trångt, men den låg naturskönt vid havet. I förläggningen bodde flera libanesiska familjer. Familjen fick åka buss till en folkhögskola för att lära sig svenska språket och till förläggningen kom svenska familjer som ville välkomna de libanesiska flyktingarna.

– Det var en lång väntan på uppehållstillstånd och det var tufft många gånger, men de svenska familjerna som kom underlättade för oss och blev goda vänner. Och det allra viktigaste var att jag kunde skydda mina barn.

Det blev en bra start för Najwa och hennes familj. När uppehållstillståndet kom köpte Najwas man en pizzeria i Ulricehamn och familjen flyttade hit.

– Vi tyckte mycket om Ulricehamn. Stan påminde mig om min hemstad och jag kände mig trygg här.

Najwa är ambitiös och inte rädd för att kämpa. Så hon fortsatte lära sig svenska, den här gången via Komvux, hon läste teckenspråk och pedagogik på högskolan, samtidigt som hon hjälpte maken i pizzerian. Ganska snart blev hon anställd av kommunen som modersmålslärare i arabiska. Till en början var det en liten anställning, men i takt med att antalet arabisktalande invandrare ökat har tjänsten växt. Nu är hon inte bara modersmålslärare utan också studievägledare, där hon hjälper arabisktalande barn och deras familjer med det mesta som har med skolan att göra.

– Det kan vara papper om skolresor, scheman, ja, lite allt möjligt. Det ger mig så mycket att kunna hjälpa människor så här.

Hon är inte ensam modersmålslärare i arabiska i kommunen längre. Numera har hon kollegor.

– Nu har jag jobbat som modersmålslärare i 14 år. Det trodde jag aldrig att jag skulle göra när jag flyttade hit. Det är så härligt att kunna ge eleverna den trygghet det innebär att behärska sitt eget språk så att de kan ha det som en stadig grund när de sedan börjar bygga på med svenska. Behärskar man inte sitt eget språk rasar allt annat.

– Viktigast i min roll är inte bara lära eleverna själva språket men också att lära dem kunna växla mellan två olika kulturer och att kunna leva i ett demokratiskt land som ansvarfulla och värdefulla människor.

På sin fritid har Najwa ägnat mycket tid åt att hjälpa arabisktalande i Ulricehamn. Bogesundsskolan har till exempel en hemsida med skolinformation till de arabisktalande. Genom kyrkan har hon startat en grupp för invandrarkvinnor och deras barn, som ska hjälpa dem att känna sig trygga i sitt nya hemland. Och för några år sedan fick hon pris för sitt engagemang och arbete med detta.

– Det var Lions och Kristdemokraterna som delade ut priset. Det är jag mycket stolt över.

Nu har hon trappat ner något på sitt engagemang på fritiden.

– Jag ser ju hur stort behovet är och jag vill hela tiden göra det bättre och bättre för invandrarna. När resultatet blir bra ger det mig lust och styrka att fortsätta.

Men man måste vara rädd om sig, så nu har andra fått ta över en del av frivilligarbetet.

– Men jag kan inte stänga av mobilen. Om en person behöver min hjälp så ställer jag upp. Det kommer jag aldrig att sluta med.