Alex fyller ett tomrum

Per och Birgit Börjesson har varit hundägare av och till i 50 år. Per är jägare, som nu lagt bössan på hyllan, och han har haft många taxar. Ibland har han haft 2-3 stycken samtidigt. När den sista taxen gick ur tiden hade paret egentligen bestämt sig för att vänta med att skaffa en ny hund.

Birgit gosar med Alex och talar om för honom vilken fin hund han här. Han får ett ben att gnaga på så han ska hålla sig sysselsatt en stund. Det går inte lång stund innan Birgit böjer sig ner och kliar honom lite under halsbandet.

– Det blev så tomt utan en hund. Det var fruktansvärt, säger Birgit.

Planerna som gick ut på att vänta till efter sommaren med skaffa hund gick helt omintet.

– Jag sa att jag struntar i resor och allt möjligt, jag måste ha ett husdjur.

Efter ivrigt sökande på internet bestämde de sig för en kennel i Falköping som hade schnauzrar. Birgit har erfarenhet av den rasen sedan tidigare då hon arbetade i hemtjänsten, där en av hennes vårdtagare var dagmatte åt en schnauzer. De var en trevlig ras, tyckte hon. Vacker och charmig.

Och någon jakthund skulle de inte ha. Alla hundar som har någon form av jaktinstinkt får man bara springa efter, resonerar Per och Birgit.

– Ju äldre man blir, desto mindre kan man springa och jaga hundar!

Och med Alex går det bra. Han lämnar varken matte eller husse när han går lös. Det tycker han är lite otäckt. Men han vill gärna hälsa på nya människor, vilket kan upplevas som lite otäckt av de han möter.

Nu funderar Per på att gå en valpkurs med Alex för att få lite mer pli på honom, som Per uttrycker det. Hunden behöver tränas i inkallning och att gå fot. Men allra först ska han bli helt rumsren. I arbetet med det har alla mattor tagits bort. Då blir det lättare att hålla rent i huset.