Måndagsblues

Vissa måndagar som i dag får man känslan att det vore bäst att bara dra täcket över huvudet och ligga kvar när alarmet ringer. Den känslan bör man nog följa trots karensdagar och risken att bli stämplad som en maskare därför att sådana dagar blir aldrig bra.

Hakan hänger ner mot bröstet och man stirrar bara dumt ut i rymden. Inte speciellt bra när ens jobb är att entusiasmera ungdomar att lära sig något. Det finns inget kaffe i världen som hjälper och ingen choklad heller för den delen. Det enda man kan göra är att ta tag i sitt tragiska arsle, hiva upp det ur stolen och bita ihop.

Kanske inte den mest rosendoftande lösningen eller det mest käcka alternativet men ibland är vissa dagar bara grå och ingenting annat.