Wells lockade ut ulricehamnarna
I Robert Wells tält vid Sturebadet, på ett något vattensjukt gräs, rymdes det 1500 personer. Bra nära samtliga platser var upptagna när han och turnén Close up Rhapsody drog igång strax efter 19.30 i lördags kväll. Möjligen hade det kunnat gå att trycka in 20 rumpor till, men inte mer. Och folk var på humör. Det stampades takt i det blöta gräset, det klappades händer och det knäpptes med fingrar.
– Ni vet väl att de som vägrar knäppa i fingrarna är de som inte betalt sina biljetter själva, sade Robert Wells under inledningsnumret.
Efter det är det ingen som vågar låta bli när det blir fingerknäppardags.
Föreställningen är en jubileumsföreställning med pianisten Wells och hans vänner. Robert Wells har varit musiker i inte mindre än 25 år. Vi har sett honom i Så ska det låta, men han är kanske mest känd som för sina stora Rhapsody in rock-konserter som han turnerat runt med i Sverige de senaste somrarna. Han är fascinerad av all sorts musik, och det märktes på konserten i lördags. Han slängde sig mellan sina egna pianosolon som kan ligga i genren jazz och boogie woogie till att kompa sina artister i rockigare låtar som i till exempel extranumret The show must go on, en gammal Queen-klassiker. Publiken bjöds också på hans enda, egna hit från 1986, Upp på berget. Någon som minns den?
Två timmar i tältet går fort. Under den första halvan jobbar Wells och musikerna upp en maffig stämning, den avtar något under den senare delen. Då blir det lite lugnare i stolsraderna på det blöta gräset.
Close up-turnén avslutades i Halmstad i söndags. Nu väntar Kina, Indien och Royal Albert Hall i London på Robert Wells med sällskap.
Anette Westerlund
På scenen med Robert Wells
Geir Rönning
LaGaylia Frazier
Jörgen Mörnbäck
Vocalettes med Caroline Jönsson, Hanna Wanngård och Maria Wells
Lars Risberg, bas
Lasse Wikström, gitarr
Jocke Niehof, keyboard
Roine Johansson, trummor
Torbjörn Isaks, trumpet
Johan Lewin, sax
Staffan Findin, trombon
Höjdpunkterna vi minns
Thats the way it is, Bruce Hornsby
– Robert Wells spelar den pianobaserade låten och sjunger själv. Det låter bra. Och väldigt likt originalet.
Rosanna, Toto
– Geir Rönning, var med och tävlade i svenska Idol förra året, ger allt och det känns.
Honey suckle rose
– Robert Wells, på piano, ackompanjeras av en ståbas och en trummor. Häftigt att det kan låta så mycket!
Proud Mary, Creedencen Clearwater Revival
– Första gången LaGaylia Frazier och Robert Wells framförde den var år 2000. Det märks att de spelat den några gånger och LaGaylias framförande av den gamla klassikern drar ner applåder långt före hon är färdig. Det blir ganska varmt i tältet och undertecknad lägger ner pennan. Ingen idé att försöka anteckna när hela stolen gungar på grund av de andra i stolsraden som dansar, sittandes på sina stolar. Här vare tryck vill jag lova!
Jörgen Mörnbäck
– Jörgen Mörnbäck är känd som imitatör, men hur många visste att han inte bara har ett gäng gubbar på repertoaren, utan fler strängar på den musikaliska lyran? I lördags spelade trummor och ståbas samtidigt. ”Man får mycket för pengarna när man har med Jörgen Mörnbäck på turné”, sade Robert Wells.
Robert Wells
– Han spelar sexhändigt med sig själv. Det där kan ni ju få fundera på?
The Letter, Joe Cocker
– LaGaylia Frazier och Geir Rönning står för ett av kvällens bästa framträdanden. När de tillsammans framför The Letter så är det som att lyssna till Joe Cocker och Tina Turner i duett. Fast kanske lite bättre. Det låter så bra! Vi slutar gunga för att koncentrera oss på att bara lyssna. Måtte det inte ta slut än.
