"Vacker och intresssant"

Det är väl ungefär den synpunkten jag har på Agneta Tjäders och Jan Töves nya bok Änglagårdsbygd.

Annars är det en vacker och intressant bok som kommer pryda sin plats i bokhyllan hos alla som har intresse av antingen trakten kring Ulricehamn eller Änglagårdsfilmerna.

Agneta Tjäder är journalist och Jan Töve är fotograf. De både har en gedigen erfarenhet med många böcker bakom sig.

Tillsammans har de tidigare gjort boken Bygden runt sjön, som fick utmärkelsen Årets vackraste västgötabok 2004 av Föreningen för Västgötalitteratur.

Boken inleds med ett förord av Colin Nutley och därefter ges historien om Stora Stegerhult och Gerda Stomberg, vilken gav Colin Nutley idén till änglagårdsfilmerna.

Sedan följer ett tjugotal nedslag i bygden, med mer eller mindre koppling till filmerna och inspelningsplatserna, samt intervjuer med olika människor.

För den som har bott i trakten länge är många av avsnitten kanske lite för välbekanta. Vi har hört och sett det förut. Men jag tycker att även för en lokaltidningsjournalist med stor kunskap om bygden har boken ett värde, vilket har bevisats av att det tidvis har varit lite svårt att få ha boken i fred här på redaktionen.

Det är som sagt gott om vackra bilder på natur, kyrkor, träbyggnader och interiör från de båda senare. Speciellt i den första delen av boken. Inget fel med det, tvärtom. Texterna tillför sedan mera liv och djup. Mina personliga favoriter är historien bakom Mors lilla Olle och berättelsen om Hans Allansson på Macken i Möne. Den senare var den som "tände på" Änglagård. Detta med en gasolbrännare. Hans Allansson var dessutom den som fixade mopeden som var med i första filmen.

Historierna om Mors lilla Olle och Hans Allansson tycker jag illustrerar det som är bra med boken. Den innehåller en bra blandning mellan högt och lågt, mellan nu och då, och mellan film och verklighet.

Men samtidigt är det just blandningen som får mig att fundera över en sak. Vissa avsnitt har ingen annan koppling till filmerna än att de skildrar platser eller människor som råkar finnas i området där filmerna spelades in. Det är inte fel tycker jag, men det får mig att undra om det inte hade varit bättre om Töve och Tjäder hade vågat släppa Änglagård. Är inte de båda starka nog att hitta på något eget?

Jag skulle vilja se en bok om bygden där vi, bygdens folk, står som vi är, utan att vi hängs upp på, eller placeras in i någon annans fiktiva värd.