Henrik Erickson: Solen bidrar till att höja energinivån – om än begränsat
Det händer mycket på energiområdet i bygden just nu. UT skrev i veckan om Tranemo kommuns första solcellspark, i en gammal grusgrop utanför Dalstorp. Flera liknande projekt är på planeringsstadiet. De största i Börstig och Strängsered, ett mindre söder om Gällstad.
Samtidigt som grusytor, gammal ängsmark och skogsmark beläggs med solpaneler så blåser vindkraftsdebatten vidare. Ett starkt nätverk av vindkraftsmotståndare har byggts och boende i Böne, Marbäck, Grönahög och Gullered/Strängsered agerar med gemensam röst och likartade argument mot en vindkraftsutbyggnad i sitt område. Ett Ulricehamnsförslag, orkestrerat av motståndsgruppen, om att ändra översiktsplanens direktiv kring avstånd från vindkraft till bostadshus ligger hos politiken.
El och energi är för de flesta svår materia. Den som inte är ingenjör eller elektriker har ofta svårt att skilja på effekt och energi. Storheter som kilowatt, megawatt och gigawattimmar är svåra att omsätta i praktisk verklighet. Ekonomin kring elkostnader är snårig.
Experter, både myndigheter och branschorganisationer, bedömer att elanvändningen i Sverige kommer att öka från dagens 140 TWh till 330 TWh per år till 2045. TWh står för TerraWattimmar och det räcker egentligen att konstatera att det är väldigt mycket el – och att vi behöver producera, eller importera, el motsvarande två och en halv gång mot vad vi gör idag.
Elektrifiering av tung industri, elektrifiering av transportsektorn och en övergång från fossil uppvärmning till mer klimatvänlig teknik är de största anledningarna till att elbehovet väntas öka.
Förflyttar vi oss ned på den lokala landbacken, i Dalstorp och Trädet, så hittas följande siffror. Solcellsparken Sörkvarna i Dalstorp har en maxeffekt på 1,4 MW och det ger en uppskattad årsproduktion på mellan 1,2 och 1,4 GWh el. Det är inte dåligt – men samtidigt blygsamt jämfört med de tre vindkraftverken sydost om Trädet.
De tre vindsnurrorna i Trädet leverar årligen 37 GWh el, alltså mellan 25 och 30 gånger så mycket som Tranemos största solpark. Lite rufft räknat kan man säga att en solcellsanläggning med en effekt på 1 MW ger 1 GWh el varje år. Ett vindkraftverks 1 MW ger nästan 3,5 GWh el varje år.
Alla som jobbar med energiproduktion vet i detalj vad det kostar att producera el med olika metoder. Vattenfalls siffror visar att 1 kWh kostar 24-36 öre med landbaserad vindkraft, 29-52 öre med solcellspark, 36-95 med vattenkraft och 49-64 öre med kärnkraft. Siffrorna omfamnar alltså både uppförande och drift för respektive kraftslag.
Det billigaste och snabbaste sättet att öka Sveriges elproduktion är att bygga ut vind- och solkraft. Nya lagringsalternativ behövs som balans i elsystemet. Ett annat alternativ är fler kärnkraftverk, eller mer vattenkraft, som kan balansera väderberoende energislag. Sverige sitter inte ensamt i båten. Elmarknaden är europeisk och både övriga nordiska länder, och andra grannländer, ger och tar vid toppar och dalar.
Norge och Finland, i viss mån Danmark, planerar just nu enorma investeringar i vindkraft, till havs och på land. Sverige sticker delvis ut med en passivitet i elförsörjningsfrågan. En politisk öppning för ny kärnkraft är ett närtida initiativ – ett både dyrt och tidskrävande sådant.
När vindkraftsmotståndarna argumenterar med att vindkraft idag inte bär sig, så är det till viss del sant. Det har investerats tungt och ibland oförsiktigt. Men, alla andra kraftslag är dyrare och det nämns sällan i debatten. Investeringsviljan i vindkraft är fortfarande hög – då ekonomin väntas kunna hämtas hem längre fram.
Det som politiken då och då ska ta ställning till är om vindkraft stör mer, och fler, än andra kraftslag. Det är en svår fråga och det är lätt att i vindkraftsfrågan känna med den enskilde husägaren i kampen mot storbolag och makten.
För att mer än fördubbla elproduktionen på 20 år så behövs mer av allt – och frågan är då var samhällets acceptans för störning och fara är störst. Eller, med det kommunala vetot som fond, var motståndet biter bäst.
