Praktiken i Voi gav Jennie perspektiv

Den 19 maj, en tidig söndagsmorgon, lyfte planet från Mombasas flygplats och Jennie Somssich var på väg hem igen. Efter en tre veckor lång praktik på Bogesund House i staden Voi i Kenya kände Jennie både glädje och hemlängtan.

– Det var kallt, men ändå skönt att komma hem. Det var under andra veckan av praktiken som jag började få hemlängtan. Det blev mörkt tidigt på kvällarna och då satt vi mest inne. Man fick tid att tänka då, jag saknade nära och kära väldigt mycket. Men resan var ändå en dröm som gick i uppfyllelse, berättar hon.

Jennie Somssichs resa började nämligen långt tidigare, redan när Bogesundsskolan anordnade sin första Internationella kväll där eleverna på skolan samlade in pengar till projektet i Voi.

– Jag har alltid haft en dröm om att se fattigdomen med mina egna ögon, säger Jennie.

När Jennie senare började på Tingsholmsgymnasiet skickade hon in en ansökan om att få åka till Voi på praktik.

– Jag skrev ett brev om mig själv och lämnade till min mentor, sedan hoppades jag bara på att jag skulle bli antagen, säger hon.

Och så blev det. Med två andra elever, Micaela Abelson och Jennifer Rosell, och läraren Christhina Kjöllerström bar resan av mot Kenya. Där spenderade elever och lärare stora delar av dagarna på förskolan vid Bogesunds House, ett hus som Bogesundsskolan varit med och finansierat.

– När läraren gick igenom alfabetet bokstav för bokstav fick barnen skrika bokstäverna rakt ut. Ljudnivån var väldigt hög hela tiden, och det var ovant för mig. Jag tyckte inte heller om att lärarna ibland smätte till barnen med en penna eller ett block om de inte skötte sig. Det var jobbigt att se. Det får man ju inte göra hemma. Man kan säga att de lär sig ungefär samma saker som oss fast på ett helt annat sätt, berättar Jennie.

Jennie beskriver promenaden från deras boende till Bogesunds House. Barnen som är på väg till skolan, människor som köper frukt i en kiosk. Några gestalter i ögonvrån som tvättar. Getter, tuppar, katter och hundar som springer lösa. Den röda jorden på marken och de förvånansvärt lummiga träden.

– Reklamen vi ser på tv visar bara upp en bild, allt det som är dåligt. Men det finns också mycket som är bra. Jag fick en helt annan bild när jag kom ner dit. Det viktigaste man kan lära sig är att inte klaga på småsaker. Om man tycker att det är äcklig mat i skolan ska man tänka på att det faktiskt finns människor som skulle göra vad som helst för lite mat, säger Jennie.

Det bästa minnet från hela resan var när de gav barnen på förskolan en resväska med leksaker.

– Den var fylld med klossar och hopprep och sånt. Alla barnen blev så glada, de riktig dök ner i väskan, berättar Jennie med skratt i rösten.

Även om Jennie Somssichs dröm nu gick i uppfyllelse tog hon med sig en ny dröm tillbaka hem.

– Jag vill åka till ett fattigt land med en hel lastbil full med saker, och bara tömma ut den på marken så att alla får ta det de vill ha, säger hon.

Armbandet kommer från en Masaiby som gruppen besökte.