Pepp och rapp på egen dag

– Det var intressant, säger Kevin Gustavsson.

– Det var väldigt bra. Vi fick lära oss mycket nytt, sådant vi inte hade hört förut, säger Hanna Ackelid.

De är på väg in till dagens sista föreläsning och talar om de två första. Morgonen började med Robert Karjel, som bland annat på uppdrag av FN och EU lett en helikopterdivision för att bekämpa somaliska pirater. Han talade om att möta nya uppgifter under svåra förhållanden och hur det som verkar omöjligt kan delas upp i hanterliga delar.

Därefter följde Pia Sundhage, som berättade om sitt liv från barndomen i Marbäck till framgångsrik fotbollsspelare och fotbollstränare. Bland annat talade honom om positivt ledarskap, om att ta tillvara olikheter och att våga.

– Han den första berättade om pirater och mycket som jag inte hade hört talas om innan. Pia berättade om lagarbete, hur man ska vara i en grupp, säger Hanna Ackelid.

Även Johanna Lidén uppskattade de första föreläsningarna.

– Det var bra och intressant. Jag har lärt mig nya saker som jag inte visste innan. Pia kom med viktiga budskap och visdomsord som peppade till att man ska göra det man tror på. Och det här med att vi är varandras miljö, att vi gör varandra bra, tyckte jag var intressant.

När eleverna hade satt sig tillrätta i sim- och sporthallen började sedan dagens sista föreläsare, Petter Askegren, berätta om hur han blev artist, vilket var långt ifrån självklart.

En energisk Petter, som inte stod still många sekunder, började med en bakgrund om hur det var att växa upp på sjuttiotalet. Då det bara fanns två tv-kanaler, ingen reklam och inget Internet.

Dessutom växte han upp i en familj där amerikansk kultur var skräp och man förväntades vara konstnärligt intresserad.

Han berättade underhållande och humoristiskt om hur han inte fick gå på Gröna lund utan skulle plocka svamp. Eller om att det inte var tal om några charterresor utan kulturresor, om man överhuvudtaget reste någonstans.

När han sedan mötte hip hop blev det därför en stor religiös upplevelse med dess färger, former och rytmer.

Bland mycket annat tecknade Petter också ett varmt porträtt av sin mamma som hela livet varit extremt lojal och stöttande. Med ett undantag. När Petter ville börja spela ett instrument sa hon nej. Hon sa att man i den här familjen var konstnärer och inte musikaliska.

Långt senare fick de där orden honom att helt tappa självförtroendet inför en konsert.

– Det där bar jag med mig i en ryggsäck hela livet. Det är just därför man inte ska ge betyg till små barn.

Han berättade också om kampen med språket, som han hela livet har haft svårt med. En del av räddningen blev att han hittade självförtroende och identitet i hip hop-kulturen.

En annan räddning blev Komvux, med mindre klasser, kortare lektioner och meningsfullare texter. Allt ledde fram till att han började rappa på svenska. Men fortfarande utan en tanke på att bli artist.

Tillfälligheter gjorde att han, som inte kunde lära sig språk, plötsligt en dag stod där med en Grammis för Årets text.