Ovanliga stövare spexar i Sassarp

Det krafsar och gläfser innanför grinden som delar av bostadshuset på Jutagården i Sassarp. De fyra ivriga valparna vill inget hellre än att komma ut och få springa av sig lite. Väl ute i trädgården är mamma Idun inte lika road som sina småttingar. Med något skall och lätta tillrättavisande bett försöker hon få valparna att hålla sig innanför staketet.

– Det är full fart, säger Nanny Bergqvist och skrattar.

Minst sagt. De fyra valparna föddes den 25 augusti i år. De är alltså snart åtta veckor gamla.

– Vi var uppe i Norge i juni för att Idun skulle para sig med en hanne där, säger Kristoffer Bergqvist.

För en hundras där det föds två till tre kullar per år i världen är avelsbasen ett stort problem. Kristoffer och Nanny Bergqvist gick via den norska kennelklubben för att hitta rätt.

– Vi tycker det är roligt för rasen att den kan leva vidare. Det är fantastiska hundar, säger Nanny.

Låt oss ta det hela från början. Det var Kristoffers gammelmorfar, Einar Härngren, som under 1970-talet skaffade sig en vit stövare från Norge. Haldenstövaren var redan då i det närmaste utrotningshotad. Familjen fäste sig vid hunden som tyvärr inte blev så gammal. Den blev en dag påkörd på grusvägen mellan Hökerum och Fänneslunda.

– När vi sedan skulle skaffa en jakthund så började jag forska lite i det hela. Till sist hittade jag en annons från Norge och vi åkte dit och köpte Idun. Det är sex år sedan nu, säger Kristoffer Bergqvist.

Idun visade sig vara en alldeles utmärkt jakthund, faktiskt avkomma till en känd lodjursjägare i Norge. Hon fungerade också bra i familjen.

– Haldenstövare har starka nerver och är gemytliga. Vi har en dotter på två år och hon och hunden går jättebra ihop, säger Nanny Bergqvist.

Räv, hare och lodjur är bra jaktbyten för en Haldenstövare. Kristoffer och Nanny använder Idun mest till rävjakt.

– De är lätta att få rådjursrena. Mycket lättare än andra stövare är min uppfattning, säger Kristoffer.

Valparna, som snart ska skiljas från sin mamma, har inte fått några namn än.

– Vi kallade dem Ett, Två, Tre och Fyra i början, efter ordningen de föddes, säger Nanny.

– Meningen är ju att vi ska sälja dem nu. Troligast är kanske att det finns störst intresse i Norge men det vore roligt att sälja någon här omkring, säger Kristoffer.

De fyra valparna bryr sig inte om framtiden. En efter en smiter de ut genom hålet under grinden i staketet. På jakt efter annat än rävar - än så länge.