Människoöde lockade kvinnor

– Förut hade jag religion. Nu har jag relation, säger Annahita Parsan med eftertryck.

Det är lördag morgon och hon sitter och äter frukost tillsammans med ett 80-tal kvinnor. Då och då besöker hon olika platser i landet och håller föredrag om sin tro och sin livsresa. Men det kommer snart att bli ännu mer. Annahita Parsan läser sin sista termin på Johannelunds teologiska högskola i Uppsala, en skola knuten till EFS-rörelsen. Snart ska hon prästvigas. Hon berättar att hon ser fram emot att kunna åka ut och möta människor oftare än i dag.

– Det finns en övernaturlig kraft, men många har drivit ut gud ur sina liv. I Sverige glömmer vi hur bra vi har det, vi har alla förutsättningar, men ändå mår vi dåligt och har problem med ensamhet och psykisk ohälsa, säger hon.

När Annahita Parsan berättar sin historia är det först knäpptyst. Sedan hörs en och annan flämtning eller "nä!?". Som 17-årig muslimsk tonåring i Iran gifte hon sig med mannen i sitt liv. De fick snart en son, men när sonen var tio dagar omkom hennes man i en bilolycka. Nu började en tid som kom att bli både lång och svår. Efter ett par år gifte Annahita om sig. Mannen misshandlade henne, men hon hade ingen möjlighet att skilja sig och lämna honom. Paret fick en dotter, och när flickan var en månad gammal tvingades maken fly på grund av det politiska läget i landet. Annahitas son fick vara hos mormor, och resten av familjen inledde en mödosam resa över bergen till Turkiet. Det var snö och kallt. Mjölken i nappflaskan frös till is och föräldrarna trodde snart att dottern hade dött. Då skrek Annahita ut sin sorg och ropade efter gud. Nästa gång hon tittade ner i väskan där dottern låg möttes hon av två öppna, levande ögon.

– Det var den lyckligaste dagen i mitt liv.

Via fängelse i Turkiet kom familjen så småningom till Danmark. Där blev misshandeln ännu värre. Annahita och hennes två barn fick hjälp av socialen att fly till Sverige. Här kom hon i kontakt med kristendomen och närmade sig religionen under flera år. Det var först 1995, efter att hon nätt och jämnt undgått att fängslas under ett besök i Iran, som hon blev kristen på riktigt. Nu vill hon sprida glädje och hopp till andra.

– Jag har träffat tioåringar och 85-åringar som har sagt att de har lyssnat på mig och känt hopp. Nu känner jag kärlek till alla människor och vill inte byta den relation jag har med gud mot något annat.