Lydia Lyckelid: ”Målet är att inte fastna vid första repet”

Lydia Lyckelid ersätter Evelina Segerqvist, som väntar sitt andra barn i april, i UT:s Vasaloppssatsning ”Vägen mot nio mil”. Lydia får ses som en ren nybörjare vad gäller längdskidor, och idrott i stort.

Varför ska du åka Vasaloppet?

– Jag blev tvingad på jobbet (skratt). Allvarligt så tänkte jag ”absolut inte” när jag först fick frågan i december. Jag kan verkligen inte åka skidor och jag är inte en person som gör sådana saker som Vasaloppet. När jag tänkte ett varv till så kände jag att det här var en möjlighet att en gång uppleva hela grejen med Vasaloppet. Och jag har ju följt kollegornas resa. Det är en kul grej.

Vad har du för idrottsbakgrund?

– Obefintlig. Jag har dansat en del och jag tycker om friluftsliv men jag har aldrig idrottat, särskilt inte vintertid. Det som lockar mig lite nu är att på riktigt prova på längdskidor. Det har jag varit sugen på tidigare, för att gå på tur i naturen.

Hur är din fysiska status när du ger dig in det här med kort varsel?

– Jag har varit föräldraledig med ett barn som nu är ett år det senaste året. Då blev det ingen träning. Nu får det bli några intensiva veckor med fokus på att vara i spåret så mycket jag hinner. Det handlar för mig om att få in lite teknik, mer än att få upp kondisen.

Vad är den största utmaningen med projektet?

– Uppförsbackarna och att hålla balansen. Det är egentligen kort tid för att klara nio mil och jag tänker att det är jättekul om jag kommer i mål, men jag är samtidigt realistisk. Jag får se det som en kul grej och kan också känna mig nöjd om jag kommer tre mil.

Är det ditt mål?

– Nja. Första målet är att inte fastna när första repet dras, att ta mig förbi Smågan. Andra målet är att klara tre mil och därefter finns ett mål med halvvägs, till Evertsberg. Jag är så ny i detta att jag inte riktigt vet vad som är mest troligt att jag klarar.