LRF lägger pussel som visar hur viltbetet påverkar skogen

Betraktat på avstånd ser vi ett tidigare kalhygge på närmare tre hektar, som återplanterats med gran. Björksly täcker stora delar av hygget, nu i hösttid som en gröngul matta, och en röjning står för dörren i området.

Mitt i allt det gröna, ett tjugotal meter från vägen finns ett mindre hägn uppsatt, kanske tjugo gånger tjugo meter. För ganska exakt fem år sedan fick LRF:s lokalavdelningar i Västra Götaland ett erbjudande om att sätta upp hägn, för att se hur mycket betesskador viltet orsakar. Runt om i länet sattes då upp närmare ett fyrtiotal, varav ett på Svenska kyrkans mark i Intorp, strax söder om Gällstad.

– Det är en slags nollruta för att se vad som poppar upp. Jag har faktiskt inte varit inne i hägnet sen det sattes upp. Men jag vet att vårt område har ett extremt högt vilttryck, säger Peter Tagesson, ordförande i LRF Gällstad Södra Säm och själv skogsägare på gården Björkholmen ett par kilometer från hägnet.

Vi lämnar vägen och går in i vegetationen, som i botten består av en matta med högt gräs och mellan de planterade granarna identifierar vi lätt förutom det massiva björkbeståndet även rönn, sälg, ek och enstaka exemplar av tall. Och när vi synar de fyra sistnämnda närmare ser vi tydliga spår av viltbete på i princip samtliga träd.

På Skogsstyrelsens webbplats går att läsa en lista där olika trädslag rangordnas efter hur eftertraktade de är som föda åt vilt. På första plats kommer de arter som brukar benämnas RASE, rönn, asp, sälg och ek. Alltså de arter vi påträffar i den ännu oröjda granplanteringen vid Intorp.

Andraplatsen på listan innehas av ask, fågelbär, alm och lönn. Först på tredje plats återfinns bland annat tall. Det är också detta trädslag som ofta kommer på tal i diskussioner kring skador från viltbete, då den är intressant ur ekonomisk synvinkel för skogsbruket och skogsindustrin.

Hur bör man gå tillväga för att skydda produktionsskogen från viltbetesskador?

– Den första åtgärden är att kontrollera viltbeståndet genom jakt. Ett sätt att freda tallen från viltskador är också att göra skogsskötseln på rätt sätt. Det gäller att följa röjningsinstruktionerna och lämna RASE orört. Och måste du gå på dessa så ta dem i midjehöjd. Då fortsätter de växa och producerar viltföda, säger Peter Tagesson.

Vi tittar in i hägnet och Peter Tagesson ser direkt några saker som skiljer sig från marken på utsidan staketet. Några obetade rönnar har redan stuckit iväg på höjden och i ett av de bortre hörnen skymtar en asp, något som vi inte hittar på utsidan. Och alldeles framför oss står en granplanta sida vid sida med en frisk och obetad tallplanta, som väl mäter sig höjdmässigt med granen.

– Det är intressant, en del har för sig att tall växer långsammare än gran. Men på rätt mark står den sig väl så bra, det ser vi här.

Peter Tagesson nämner begreppet ståndortsanpassning, att plantera trädsort utefter den plats den trivs bäst på. I dag är gran det starkt dominerande trädslaget i de svenska planterade skogarna. Detta beror delvis på att den klarar att växa i hela landet. Det finns dock gott om områden där till exempel tall skulle klara sig betydligt bättre än gran.

– Att granen dominerar handlar också om att industrin anpassat sig efter att bearbeta den och att den växer fort.

Han menar också att så länge viltskadorna är så omfattande som idag, så talar även totalekonomin emot tallen.

– Det kostar 15 000 till 20 000 kronor per hektar att plantera och om du året efter behöver lägga 10 000 kronor till för att du fått viltbetesskador, då tröttnar du.

En faktor som bidrar till det hårda betestrycket på skogen är avsaknaden av bärris. Det visar forskning från Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, som Skogssällskapet varit med och finansierat. Bärriset, som är en viktig födokälla för klövvilt speciellt under vinter och vår, har minskat kraftigt i utbredning i Sverige.

I ett pressmeddelande skriver Skogssällskapet att resultaten av forskningen visar att bärrisets marktäckning söder om Dalälven har halverats mellan åren 1953 och 2012. Detta på grund av att de allt tätare skogarna, med mycket gran, gynnar skuggtåliga arter och ger sämre livsförutsättningar för blåbär och lingon.

I områden där älg konkurrerar med övrigt klövvilt om födan blir effekten, enligt Skogssällskapet, att älgen då drar sig till de yngre skogarna istället.

Den minskade utbredningen av bärris har också en negativ inverkan på näringsbalansen i skogen, vilket även påverkar insekter, fåglar och däggdjur, skriver Skogssällskapet.

Peter Tagesson vill bredda den här bilden något.

– När skogarna gallras, så kommer ju bärriset tillbaka. Och även vildsvinen gör sitt till. Där de drar fram går det inte att hitta bär eller svamp överhuvudtaget.

Hägnet i Intorp är planerat att vara uppsatt i ytterligare tio år. Därefter monteras det kanske upp på någon ny föryngringsyta.